Ordning: en prematur & en i magen

Annons

Syskonmatchning

Förra veckan var Angelica och Olivia här en heldag. Med sig hade de julklappar, både till Matilda och lillasyster!

Det här blir första syskonmatchningen! ❤️

En massa fin eftertanke i de här tröjorna, och klockrent då jag spanat på dem och dreglat senast för nån vecka sedan!

Vad roligt det ska bli att få klä mina små fickor i det här! (Tänk, två stycken, två små systrar!) Tack Angelica ❤️

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

En helt annan typ av sparkar

Alltså wow. Vad häftigt det är att vara gravid.

Lillasyster är stor nu och skapar verkligen vågor på min mage. Jag känner hennes fötter var för sig när de trampar ifrån, kan verkligen känna rundningen från hälarna när jag lägger handen mot. Det är enormt. Det här upplevde jag aldrig med Matilda och jag har inte haft en tanke på det. Men den här bebisen är stor nu. Stor och stark (och har fostervattnet kvar så hon fortfarande kan röra sig).

Det är så mäktigt. Jag är så tacksam över att jag får vara gravid igen! All oro åt sidan så är det det coolaste jag gjort.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

TVÅSIFFRIGT

Igår blev det bubbel och brie när Matilda somnat, vi firade 100 dagar kvar till BF (beräknad förlossning) och är alltså idag nere på TVÅSIFFRIGT!

Alkoholfritt bubbel som vi fått av Angelica och Alex, och brie som fick gå så länge i ugnen att den nästan blev hård 😂 gravidvänligt ska det va!

Riktigt mumsigt och mysigt var det iallafall och det kändes bra att ringa in helgen som avslutar en påfrestande vecka. I helgen ska vi försöka hålla humöret uppe, förhoppningsvis stöka bort lite sånt som skaver och blicka framåt mot allt kul vi har framför oss!

Vad gör du i helgen? Och tack för att du kikar in ❤️

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Minskade fosterrörelser v25+2

Igår fick vi åka in till förlossningen en snabbis.

Hela dagen hade lillasyster varit mycket lugnare än vanligt, knappt sparkat och när hon väl gjorde det kändes det mycket mindre än det brukar. På kvällen när vi lagt Matilda försökte vi få igång lillasyster. Jag låg stilla länge, drack ett glas iskall saft, buffade på henne och vi spelade musik med högtalaren tryckt mot magen. Ingen reaktion över huvud taget. Jag ringde förlossningen och frågade vad det tänkte, trodde och tyckte. De ville utan tvekan att jag skulle komma in, men det var inte panik utan vi kunde vänta in barnvakt först.

Min storebror Ludde kastade sig iväg och bara en halvtimme efter att jag ringt förlossningen satt vi i bilen. Med förlossnings/antenatalväskan packad. Been here, done this.

Simon var nog mer stressad och orolig än jag. Lejonmamma-inställningen kickade väl in och jag kände där och då att skulle det bli en till bebis i v25 klarar vi det galant.

Förlossningen var beredda och tog emot på en gång, gav oss ett rum, tog blodtryck, temp och satte ctg på magen för att läsa av lillasyster. Jäklar vad mycket bättre det gick att sätta ctg på en v25-mage när det fortfarande fanns vatten i den. Läsningen blev jättebra, satt i en halvtimme, och läkaren var så nöjd att hon inte ens kom in och hälsade. Vi fick åka hem.

Jag frågade barnmorskan varför det var så här, vad jag skulle göra om hon inte kom igång eller om det blev så här igen. Vi fick väldigt luddiga svar och en enkel kommentar om att ”vissa kommer in flera gånger under graviditeten pga minskade fosterrörelser utan att det nånsin är något”. Jaha, kul. Jag bad henne känna efter hur bebis låg innan vi gick, ifall det skulle ge en förklaring, men det gjorde bara skitont, barnmorskan sa ”sånt här retar ju livmodern…” och hon förstod inte hur lillasyster låg.

Ikväll tänker jag reflektera över dagen och ringer förlossningen om jag är tveksam. Även fast det tar emot. Jag vill bara ignorera allt och låta henne växa ifred. Det är sååååå förargande att man måste vara uppmärksam och känna efter. Det enda bra med när Matilda föddes var att dagarna på antenatalen tog slut, alla som frågade hur det kändes hela tiden och jag som fick gissa på Matildas bekostnad.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Ensamt

Idag passerade vi det.

Nu är lillasyster lika gammal som Matilda var när hon föddes. Vad som än händer så har lillasyster bättre förutsättningar än Matilda hade, och för Matilda gick det ju bra.

Så var är lättnaden?

Jag känner mig så otacksam. De senaste dagarna har varit de oroligaste under hela graviditeten, med kulmen igårkväll och idag, hoppas jag. Inte känns det lugnare än.

Matilda hade sån tur. Hon opererades, men bara för en pyspunka på tarmarna, när det oftast hinner bli tarmdöd. Vi råkade vara där när hon fick sina värsta bradykardier och kunde hjälpa henne när personalen inte var tillgänglig. Vi såg när personal glömde sprita händerna eller spola hennes infarter. Vi sa till, vi såg till att det gick bra. Men vi kan ingenting om neonatalvård och prematurproblematik, vi hade tur. Vi kan lika väl missa om något livshotande skulle hända lillasyster.

Jag kan inte andas ut. Just nu känns det som att jag inte kommer kunna slappna av fören hon är här hemma, fullgången och frisk. Men att gå med den här rädslan i 15 veckor till kommer förstöra mig, den måste försvinna.

Jag har känt mig så ensam. Simon stöttar till tusen, mitt i oron som också är hans. Mina föräldrar har kollat läget och är på standby om jag behöver stöd. Flera från min föräldragrupp har uppmärksammat och peppat. Fina Angelica har gett många tryggande ord. Ush, och ändå känner jag mig övergiven. Och otacksam pga det. Jag önskar att jag hade en närmare relation med fler av mina vänner, att det kom naturligt för dem att komma ihåg den här dagen och höra av sig… stötta. Och familj också. Men jag vet inte vad som kunde sett annorlunda ut.

Annons
Kommentera (6)

Kommentera

  1. sofiordning

    Nej precis, det är helt knäppt 🙈 jag förstår väl kommentaren från sjukvården då de egentligen inte kan göra så mycket heller, men USH vilken press man får på sig!

  2. Charlie M

    Håller alla tummar och tår för att ni får era 15 veckor ”på insidan”! Minns själv känslan av att jag förväntades ”hålla koll” och ”känna av” att allt var bra i magen – och HUR ska en kunna göra det ens vid sin fjärde graviditet, än mindre vid första?!

  3. sofiordning

    Charlie M: Tack fina du för din kommentar! Det känns som ett enormt stöd att läsa. Jag hoppas turen är med oss den här gången också, så pass att hon stannar kvar i magen en massa veckor till. Om allt går som det ska är det ju faktiskt ”bara” 15 veckor kvar tills vi vår träffa pyret ☺️❤️ Kram!

  4. sofiordning

    Josefin: Tack för din fina kommentar! Det värmer verkligen. All oro borde ju vara obefogad även om det som du säger är lätt att se vad den kommer från… Kramar! ❤️

  5. Charlie M

    Förstår om det känns tungt dessa ödesmättade dagar. Det måste vara omöjligt att inte bli extra orolig, vemodig kanske, när ni förs tillbaka till tiden för förra förlossningen. Det är ju heller inte så länge sedan – kroppen och själen minns ju väl… Vi är många härute som hejar på er alla fyra, hoppas det ger viss tröst. Sen är det väl inte så enkelt, det där med oro – att den bara försvinner. Som du säger – Matilda hade fantastisk tur, ni med. Den turen kan man inte räkna med alltid, den är väl mer av en nåd när den visar sig. Samtidigt tänker jag att vi har alla haft en väldig massa tur, på många olika sätt, och vi tar det ofta för givet. Önskar er allt det bästa framöver. Ser fram emot att få ”träffa” lilla pyret när det är dags.

  6. Josefin

    Så jobbigt att gå med en sådan oro!
    Jag förstår att du är orolig efter vad ni varit med om men du skall se att det kommer att gå bra ❤ Har följt din historia och det låter som att förutsättningarna är goda för att ni skall få en frisk och fullgången bebis 👶

Se fler...
stats