För nästan precis ett år sedan var jag ledig med Matilda, lånade vi min systers hus och skrev jag den här listan:
Onyttighet… Mammas russinkakor som jag fick med mig igår!
Jobbiga… Rastlöshet! Jag tycker verkligen inte om att ”vara ledig”! Missförstå mig rätt! Mammaledighet älskar jag men hemma sysselsätter jag mig hela dagarna och här, och främst för Matildas humör, går jag mest omkring. Oljat in syrrans köksbänk iallafall och plockat i blommorna.
Köpsug… Babyinsatsen som jag skrev om tidigare idag. Och vagn, men det är en helt annan historia (och kommer inte hända). Och massor med andra Matilda-saker!
Bloggplan… Ett inlägg med Matildas önskelista! Jag har gjort sånna förut och med stundande namnkalas har det efterfrågats! Dyker upp hyfsat snart.
Middag… Feta och chilifylda auberginrullar och potatis.
Besök… En vilt främmande karl i reflexväst som knackade på och berättade att han skulle byta batterier i en mätare som satt på huset. Sen promenerade han iväg igen.
Fina… Lovisa som delar allt med mig och jag kan dela allt med. Så tacksam för den vänskapen.
Glada…. Simon har minisemester nu och det ska bli så mysigt att ha hela dagar tillsammans alla tre här ute i skärgården!
Längtan… Matildas skratt. Hon skriker gärna när hon blir glad och har bara skratt-skrattat två gånger, även fast första gången var för över en månad sen! Jäklar vad löjlig man kan göra sig för att försöka locka fram det! …och man känner sig ju inte mindre fånig när hon bara stirrar tillbaka på en. ?
Fundering… Hur lång tid kommer det ta innan vi blir gravida igen? Om vi nu blir det. Helt utan press och stress alltså undrar jag bokstavligen hur lång tid det kommer ta, hur ser vårt liv ut nästa år liksom? Ett till liv eller inte i familjen är ju ett enormt frågetecken.
Outfit… Korta jeansshorts och svart linne.
Saknad… Sote. Kattbebisen. Men han har så kul hos mina föräldrar!
Matilda… Älskar sjalen! …och att jag står och vaggar. Med lite för varmt för att sjala ute är det supermysigt men lite tradigt ? hon har sovit drygt tre timmar så här nu ? (det är också därför hon har börjat glida neråt)
Tänk så annorlunda livet var och hur mycket som ändå råkat bli exakt likadant. Nu går jag med Emeli i den där sjalen om dagarna och hon har samma hatt på sig. Att jag var så nyfiken på hur det skulle vara nu, ett år senare, känns lika häftigt som att se tillbaka. Tänk om jag kunnat berätta för mig själv att jag samma månad skulle bli gravid med just Emeli.
Senaste kommentarer