Några veckor sedan sist nu! Livet går alldeles för fort och dagarna rinner mellan fingrarna. Det känns som att någon trollat och varje timme bara är fem minuter lång, helt galet.
Selma har hunnit bli en månad, mår toppen och är så med och tidig i utvecklingen så det är helt knäppt. De stora tjejerna, framför allt Matilda såklart, var spädisar så länge -Selma var det i ungefär en vecka?! Ja hon är fortfarande liten, min lilla lilla bebis, men absolut inte nån liten fågelunge. Dessutom ligger hon två kurvor över genomsnittet, väger snart 5,5kg, skrattar, snackar och sitter helst utåt på höften eller i knät och är med och ser på när syrrorna leker. Och jag har typ inte hunnit sätta på henne NÅGRA av de kärt sparade bebiskläderna, alla är pyttesmå??
Simon är fortfarande föräldraledig, och är det i över en månad till. Det är så skönt. Jag har till och från fått så nära panikångest jag någonsin kommit när Selma skrikit. Jag är livrädd för koliken. Men vet ni, den har inte dykt upp än och jag börjar faktiskt slappna av och börja hoppas nu. Såååå tryggt dock att veta att vi är två genom ALLT ett bra tag till.
Matilda har det lite tufft emellanåt. Det har varit så här länge nu och det ÄR mycket bättre, men där med mer påtagligt när det är en dålig dag. Hon vill vara så bra hela tiden, hon har svårt med att bli tillsagd när det gått fel och hon inte är helt beredd på tillsägelsen… A jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men jag är så tacksam över att hon går hemma så vi kan ge henne den kärlek och uppföljning hon mår bäst av. Dålig dag idag, annars hade jag nog inte ens tänkt på att nämna det, allt som oftast är hon en fröjd och det är en ära att få vara med henne, hon är min bästa vän.
Emeli härmar Matilda i allt hon gör. Jisses. Positivt till 98% och resten går att skratta bort. Hon kan A. L. L. T. Wow. Hon fyller två om en månad och hon vill ha bilkalas med tårta, ”bullo” och kaka. Men hennes högsta önskan är att få ha trosor som ”Tildi”. Så vi övar mer och mer och i mars gör vi blöjrycket. Försök nr2.
Jag då… Simon köpte hem en efterlängtad toning till mig, sedan planerade han in en lucka och sa ”jag önskar att jag kunde skicka iväg dig på spa…” Jag stängde in mig i badrummet, tonade håret, noppade brynen och tog slut på varmvattnet i duschen. Nu känner jag mig som mig själv igen. En egen person förbi barnproduktions- och matningsmaskin. Jag har börjat smygträna lite också, men vågar inte öva magen än. Åh. Och jag har tagit en massa körlektioner! Jag började när Selma var 13 dagar och skulle nog säga att jag är halvvägs där nu. Hela den senaste månaden har helt enkelt känts som en riktig investering i mig själv och jag är så glatt överraskad och positivt laddad av det!
Ni då? Hur mår ni? Vad vill ni veta om mig, oss och vår vardag? Jag är så tacksam över att ni kikar in här och har ett intresse, trots att jag inte hinner skriva så ofta, det ger en enorm boost ska ni veta ❤️❤️
Sååå roligt med en inblick i era dagar! Coolt med lilla trean som kör igenom stadierna i racerfart! Fint att ni är två och att du kunnat ägna dig själv lite uppmärksamhet också. Oerhört välförtjänt låter det som!