Jaa vilken härlig dag vi har haft! 27 grader i skuggan och glass och fika. Fler delar av familjen ramlade in och badat har vi gjort också.
Innan vi återgår till det roliga vill jag berätta om ett rådjur vi såg igår, alldeles utanför köksfönstret. Hon var liten och alldeles ensam. Anita sa att hon har sett henne flera gånger, alltid ensam. Inga andra stora rådjur och inga kid. Idag hittade Anita dock ett dött kid. Det var så litet. Det låg alldeles ensamt straxt intill stigen och flugorna var på det. Päls överallt och benet trasigt. Jag hade handskar på mig och lyfte upp det på en skyffel och bar iväg det en bit in i skogen. Då var jag tagen av hur vackert det var, men oberörd, nu får jag nästan en klump i halsen. Lilla liten. Så fin. Den hade ju kunnat leva så mycket längre och gjort så mycket mer. När vi var ute och borstade tänderna nu såg vi den ensamma honan igen. Hon stod mellan två träd och såg på oss. Så sorgligt men vackert. Naturens gång, och det kommer vi inte undan, varken som djur eller människa.
För att avsluta på en lite muntrare not kommer vi tillbaka till dagens roliga. Hunden glömde bort mig totalt så fort mamma kom inom synhåll, men han skäller fortfarande inte så mycket.
Vi tog ett mysigt kvällsbad bara jag och maken, på den sidan av ön som familjen inte använder lika mycket. Nedanför Klippan där det vore en Dröm att bygga ett eget hus.
Vi satt och pratade länge innan vi gick och badade. Länge på klippan. Länge när vi kom hem. Det är underbart att få sånna kvällar ibland. Jag älskar verkligen min man.
Senaste kommentarer