Ordning: två små hemmabarn

Vecka 24+4. En enorm skräckdag, så nervöst, fruktat och efterlängtat. En milstolpe, dagen då vattnet gick med Matilda.

Jag ropar ändå inte hej, dagen är inte över, men vattnet har inte gått än och lillasyster visar inga tecken på utflytt. Tack och lov. Snaaaaaart kommer vi kunna njuta till fullo av den här graviditeten.

Min underbara mödravårdscentral har varit så stöttande, och jag var som sagt tidigare hos barnmorskan i tisdags och hos läkaren igår. Nervösa men betryggande besök och vi har definitivt inte behövt känna oss ensamma eller som att något borde kunnat förbises. Simon har varit ledig så han kunde dessutom vara med på båda besöken ❤️

Barnmorskan gjorde de vanliga kollerna. SF-mått tex för första gången (det gjorde jag aldrig med M) som låg på 23cm och alltså precis under medelkurvan, blodsockret som var på 4,7, blodvärdet som låg på 127, blodtrycket som låg lite lågt men normalt och lillasysters fina hjärtljud (kommer aldrig ihåg de siffrorna). Dessutom satt vi och pratade länge om sammandragningar, ev tryck nedåt (inget alls) osv, bebis aktivitet och vår oro. Dessutom tog hon ett rör blod för att de skulle kolla sköldkörteln för säkerhets skull.

Igår hos läkaren gick vi igenom provsvaren (som alla var bra) pratade sammandragningar och brist på tryck nedåt (igen) samt gjorde en tappmätning såklart. 31,5mm den här gången och alldeles slätt och fint, precis som tidigare. Jag kände mig flera kilo lättare på en gång, fasiken vad nervositeten hade hunnit byggas upp. Allt ser jättefint ut och vi har fortfarande alla förutsättningar för en fullgången graviditet. Läkaren frågade dock som vanligt om hur det fungerar att vara föräldraledig och hon vill nog gärna att jag ska vara sjukskriven egentligen, sen många veckor tillbaka. Först nu börjar jag faktiskt överväga det. Det handlar ju inte om mig och min ork, utan om att lillasyster ska få bo kvar.