Jag är helt sänkt. Det FÅR inte hända. Jag förstår verkligen inte hur det gick till. Jag höll i hennes fot, men ändå for Emeli ner med pannan först i klinkergolvet.
Jag tog upp henne, hon skrek på en gång. Men hon var dåsig och darrig medan jag ringde 112. De skulle komma och titta till henne. En stund senare ringde de upp och sa att de hade mycket att göra men var på väg.
Då var Emeli som vanligt. Hon hade ammat, ätit gröt och skällt på mig för att jag ville bära på henne när hon själv ville åla runt.
Ambulansen kom. Jättefin personal som lekte med Matilda och undersökte Emeli. Vi behövde inte följa med in men ska ha ett extra öga på henne. Superlugnande och bra personal.
Jisses, jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här. ”Det är sånt som händer” -fast det FÅR inte hända! Jag känner mig som ett totalt misslyckande. Idag blir det skämsmössa, massa skärmtid och bara god mat och mys. Fan, vad dålig jag är. Tack tack tack för att det verkar ha gått bra. Bilden av hur hon i slowmotion ramlar och landar på pannan och böjer till nacken kommer aldrig försvinna.
❤️