Bilförlossningar, dödsfall pga. platsbrist, sjuksköterskor i uppror. Det finns många fel i Sveriges sjukvård, och jag är inte sen att dela med mig av mina hemska upplevelser. Det vi var med om på Södersjukhuset var fruktansvärt, och det är ändå bara en droppe i havet, en bråkdel av alla fel som sker varje dag. Fel med oförlåtliga konsekvenser. Det finns otaliga reportage, artiklar och blogginlägg om det hemska skick som vården är i, men det här är inte ett sådant.
Jag vill tacka de politiker som kämpar i motvind. Det finns inte tillräckligt med pengar, det är svårt att öronmärka vart de ska gå till, och alla är självklart inte med på samma båt om vad som ska prioriteras. Mina blogginlägg från när vi var på SöS delades till många politiker, men det är en tragglig väg. Hittills märks ingen effekt av att flertalet blev upprörda, och även om det skulle vara på gång så tar det ju år innan någon verklig förändring går igenom och den vanliga människan märker av det. Inte ens om ett mirakel skulle ske och stora förbättringar träda in så skulle den enskilda politikern tackas -denne kommer alltid hållas till svars för att det inte blev ännu bättre, ännu snabbare.
Tack till cheferna som får ta all skit men inte sitter högt upp nog för att kunna göra något. Vi har haft möte efter möte med ansvariga på de olika avdelningarna, men alla rycker beklagande på axlarna. Vi har lyssnats på, verkligen känt oss hörda -men få resultat kommer ur det ändå. Att välvillig vårdpersonal ska behöva sitta med tårar i ögonen, ta våra desperata ord, och inte kunna göra annat än att beklaga sitt djupaste, det är hemskt.
Självklart ett stort tack till sjuksystrarna som förtjänar så mycket bättre. Golvpersonal över huvud taget faktiskt, sjuksystrar, undersköterskor, specialistsköterskor, barnmorskor, läkare och alla vad titlar som finns. De tvingas göra andras jobb, rang upp och ner, och fleras jobb samtidigt. Det ställs orimliga krav på prestation samtidigt som anmälningar och arga chefer och patienter möter dem hur de än hanterat saker. Det råder tidsbrist och personalbrist som gör att de får jobba snabbare, hårdare och längre än vad de borde. Det leder till en sjuk personalstyrka som står på vippen till att kollapsa och knappt kan hållas till svars för de hastade misstag som görs i utmattning. Och allt detta gör de allra flesta till helt taffliga löner. I motvind har de räddat vår dotters liv gång på gång och det går verkligen inte att tacka dessa eldsjälar nog.
Till alla de som fått vården att se ut så som den gör idag, tack. Det må finnas brutala missar, men vi är ändå där vi är. Vi har det så bra subventionerat, magnifik kardiologi och kirurgi, för att inte tala om den underbara neonatalvården.
Senaste kommentarer