Tillbaka till neonatalen 9

Närmare min famn

Det där med att få upp sin bebis på bröstet… Det var en målbild och en dröm som följde mig även efter hon var född. Istället stoppades Matilda i en plastpåse, sen in i ett terrarium. De små extremprematura är så nära men ändå så långt bort när de föds, och idag tänkte jag dela med mig av den glada resan M gjorde när hon blev mer och mer lättillgänglig.

Plastpåsen och behandlingsbordet. Som alldeles nyfödd extremprematur slogs M in i en plastpåse. Det här har jag sett bilder på, men den var borta innan jag fick träffa henne efter min operation. Påsen håller så mycket fukt som bara möjligt inne för att den väldigt känsliga bebishuden inte ska behöva med vårt klimat riktigt än. På behandlingsbordet vill man inte vara. Här hamnar man om det verkligen behövs -men helt förståeligen när man är alldeles nyfödd. Också något som jag aldrig såg på nära håll, men helt enkelt som botten på en kuvös eller som en liten brits, där barnet är lättillgängligt.

Kuvösen. Den är något som de flesta hört talas om. En plastlåda med lock som håller med värme och fukt för att efterlikna livmodern så mycket som möjligt. på sidorna och i kortändan (självklart med viss skillnad mellan olika märken och varianter) finns luckor att öppna för att kunna stoppa in händerna till bebis. När luckorna är öppna trycker man på en knapp som blåser luft som väggar för de öppna hålen, så att värmen och fukten från kuvösen inte ska försvinna ut. Sidorna och locket på kuvösen går att öppna, på vissa kuvöser att höja, så att man kan ta ut bebis, arbeta mer obehindrat, eller bädda rent. Vissa kuvöser har en lucka som går att dra ut under bebisen, där man kan stoppa plattan som behöver vara under barnet vid röngtning, toppen för alternativet är att behöva lyfta barnet och lägga henne på plattan, vilket stör. Kuvöserna är alltid kopplade till eluttag och har en behållare som ofta behöver fyllas på med vatten. Temperaturen och luftfuktigheten sänks successivt utefter bebisens behov och mognad. En så bra uppfinning, men man känner sig fruktansvärt långt ifrån varandra. ”Stora lilla tjejen! Du har fått flytta till säng! Alla säger att du är väldigt liten för att få vara i bädd ”Hon vill vara en stor bebis” sa Robyn.”

Värmebädd. När bebisen kan behålla fukten själv och inte behöver samma typ av värme är nästa steg en värmebädd. Då får bebisen flytta till säng men ligger på en vattenmadrass med varmvatten. Det är samma sak här, värmen sänks allt eftersom, men bara till vis gräns eftersom den annars blir kylande. Sedan tas madrassen bort och barnet ligger helt enkelt i en liten säng. Vi fick tjata för att få Matilda till värmebädd. Hon var ljudkänslig och visade tydliga medicinska tecken på det, och kuvösen skyddar från omgivningen. Men Matilda var varm. Hon är och har alltid varit riktigt varm av sig. I flera dagar fick hon ligga utan filt och med alla luckor på kuvösen öppen -och då blir den ju som en förstärkare istället! 23 dagar gammal fick M äntligen sin första säng, då var vi på SöS och de hade varit väldigt reserverade att flytta en bebis i graviditetsvecka 28 till säng. Värmeplattan var på 37 grader men Matilda blev för varm och fick ligga utan täcke.

”Det ser riktigt gosigt ut och jag älskar hur lättillgänglig du blev! Mer bebismys och mindre sjukhuskänsla.”

Bäddat. I de olika typerna av sängar och framför allt på det olika sjukhusen bäddades det på olika sätt. Vi älskade den lilla ”toffeln” som Matilda låg i på Karolinska, den var som ett ytte-pytte-babynest med remmar som man kunde slå om bebisen med. Det gällde att bädda tight så att premisen skulle känna sig trygg och inte börja flaxa med armar och ben (vilket är för mycket för någon så liten). Högst upp i toffeln hade vi en liten filt som skyddade för dreggel och kräks, och sen hade hon nästan alltid en liten, liten tygbit som snuttis. Den bar jag och Simon på för att den skulle dofta som oss, och sen fick Matilda ligga och krama den. Ibland tog jag den hon haft vid renbäddning, så att jag kunde få känna hennes doft.

”Du använder ett örngott som påslakan, lilla liten, sen ligger en handduk ihoprullad i ett fodral runt dig så att det blir som ett litet näste.” (första bäddningen i säng)

Min syster läste på om olika typer av neonatalvård och läste att på vissa platser har man det kolsvart och knäpptyst (så när som på) för att det ska vara mer som den intrycksskyddade magen. En vän berättade om ny forskning, där de framgångsrikt låtit ett för tidigt fött lamm mogna i vatten. Ännu mer likt en livmoder. Så häftigt.

Fler neonatalhistorier kan ni hitta genom att klicka HÄR (länk).

Tyckte ni att det här inlägget var intressant så tipsar jag om att också läsa det här:

Följetånget ”Tillbaka till neonatalen”

1: Var vi varit inlagda

2: Flytten till NKS och beskedet om akut operation

3: Att få upp henne på bröstet för första gången

4: När Matilda opererades, tre dagar gammal

5: Hur vi fick amningen att fungera med vår mini-tjej

6: Att bo på Nya Karolinska Solna (NKS)

7: Flytten från NKS till SöS

8: Att bo på SöS

Andra tillbakablickar: