Så har det helt plötsligt gått över tre veckor sedan läkaren på MVC märkte att min livmoderhalstapp var förkortad. Jag trodde hon skulle komma den måndagen, i 31+0, men istället fick vi åka hem på permis den kvällen och ta veckobilden som vanligt. Och nu har två veckobilder till hunnits med.
v32 (31+0),v33 (32+0), v34 (33+0)
Jag tycker skillnaden på magen märks i verkligheten, men inte nödvändigtvis på bilder. Stor är den nu iallafall, det måste jag konstatera, och jag är så glad över att ha nått hit -till en riktig gravidmage!
v34
Lillasyster där inne sparkar HÅRT och plötsligt, riktigt knakat till i revbenet nån gång. Min svank är typ non-excistent mot hur djup den brukar vara, så jag bär helt klart en del inåt. Det är svårt att få plats med mycket mat åt gången, och alla påpekar hur jag flåsar (lägger tack och lov inte märke till det själv) men det besvärar mig inte. Jag hade ett litet navelbråck ett tag men efter bebis möblerat om på något vis verkar det ha försvunnit.
v34
Min hy är helt galen över hela kroppen, snustorr verkligen och jag får som röda prickar och kliande fläckar. Smörjer jag känns det mycket bättre men det blir liksom aldrig bra på riktigt… bara att acceptera graviditeten/vintern ut tror jag och se om det reds/går att reda ut sen. Visst börjar jag även få det det strecket från naveln och nedåt? Eller så är det ett av många svullna och ytliga blodkärl som skiner igenom.
Välkomna alla fenomen som dyker upp i höggraviditet.
Lillasyster då? Vi ska på TUL (tillväxtultraljud) och det kommer säga mer, men apparna gissar på att hon väger ca 2,3kg och är mellan 42-46 cm lång. Det är helt godkänd födselvikt/längd. Det är STÖRRE än min pappa var när han föddes för 64 år sedan omkring den här graviditetsveckan. 64 år sedan och inga komplikationer. Det ger hopp för lillasyster om något, eller hur?
Senaste kommentarer