Nu har vi kommit ungefär halvvägs in i kursen, och vi har fått en till läxa. Att skriva på instagram om en ”inspirational character”. Det finns många inspirerande personer i världen, och jag känner mig lyckligt lottad som har många inspirerande personer i mitt liv. Jag hade absolut kunnat skriva om någon som alla kände till, så att man kan relatera till inlägget, men jag ville skriva om någon i min närhet. Dela med mig av hur underbar den personen är till de som inte är så lyckligt lottade att de känner den personligen. Många dök upp i huvudet som potentiella inläggsobjekt, men det var ju lika bra att skriva om någon som faktiskt är inne på sociala medier och faktiskt kanske kommer se inlägget (vad det tar emot att inte kalla inlägg post). Jag hoppas att ingen känner sig bortprioriterad i och med mitt val, utan förstår varför jag skrev om och till denna person.
Sona.
En så inspirerande person. Den smartaste person jag någonsin träffat. Och det där med att kunna vara smart utan att få andra att känna sig dumma. Det är inte många som lyckas med det, men Sona är också den mest ödmjuka person jag känner. Hon bortprioriterar sig själv och sätter allt och alla framför sina egna behov, och ändå lyckas hon med så mycket för sig själv. Det är nog det som gör henne så inspirerande, och fascinerande. Allt hon gör är så motsägelsefullt, och ändå så lyckat. Jag hoppas verkligen att Sona inte känner någon press när jag skriver de här sakerna, att det är någon bild hon har att leva upp till. För jag är så väl medveten om att hon inte själv tycker någon av de här sakerna om sig själv. Hon har inte dåligt självförtroende, hon vet vad hon vill, kan och ska. Men hon skulle aldrig erkänna, ens för sig själv, att hon är så bra som hon faktiskt är. Jag vet hur mycket hon offrat, jag vet hur mycket hon har gått igenom. Och ändå vet jag att jag inte vet hälften. Jag önskar att jag kunde få ta del av hennes fascinerande intellekt och underbara personlighet oftare. Mer, mer, mer! Ändå ses vi bara ett par gånger om året och pratar som kortast. Jag räknar Sona som en av mina närmaste vänner, jag känner mig så trygg hos henne, jag vet att hon alltid finns där för mig. Alltid, alltid, alltid. Det är helt galet hur stolt jag känner mig som får ta del av den här människan.
Such an inspiring person. The smartest person I’ve ever met. And the thing is, she knows how to be clever without ever making anyone else feel dumb. Sona is the most humble person I know, she puts herself last and prioritize everyone and everything, over herself every time. Yet, she still manages to be such a success. With all the things she is handling all at the same time, whether it’ll be studies, work, volunteering, people or WHAT EVER, she never succeeds to fail. If she stumbles upon this I hope with all my heart that she does not feel any pressure. This is how great you are, not how great you need to be. I am too well aware that she always pushes herself beyond what should humanly be possible, and still she would never admit to have done enough, well enough. Not even to herself. She has wonderful confidence, and knows that she is capable, but never realizes how great she is. Still I know the things she has sacrificed, how much she has been through. And I know, I don’t know half of it. I wish I could be a bigger part of her life. I wish she was a bigger part of mine. That I could be an inch closer to that wonderful brain and awesome laughter, every day. Still, we only ever see each other a couple of times a year, and only text briefly. None the less I, unmistakably, count Sona as one of my absolutely closest friends. I feel safe with her, without even being around her, the thought is enough (if that makes sense?). I know that she always has my back, she is always there for me; just like she is there for so many more. Sona makes me feel like I am the best person in the world. Like I can do anything, just like her. It is insane, how proud I feel just to know this person.
Jag tänkte skriva bara någon mening, sen tänkte jag lägga upp en fint organiserad uppsats. Sen bara skrev jag ur hjärtat. Det bubblade liksom över. Därför står det först på svenska, jag insåg inte förrän efter en stund att läxan måste vara på engelska :p ville inte ta bort det svenska, även om det nog hade varit snyggast…
PUSS SONA, jag önskar att jag kunde göra dig rättvisa, men det är omöjligt att förmedla hur BRA du är!
Senaste kommentarer