Bra natt, jobbig dag

Vad mycket det gör att få sova ordentligt. M har sluppit magknip i natt och vi har kunnat sova gnäll- och orosfritt! Jag är så tacksam för det just den här natten, för vi har en jobbig dag framför oss.

Matilda ska göra en magnetröntgen på hjärnan. Det finns ingen direkt anledning förutom att hon är prematur, de erbjuder det här till alla premisar kring fullgången ålder. Det betyder dock att jag ska försöka hålla M vaken i FYRA timmar innan undersökningen och inte heller mata henne förrän vi fått OK. Detta för att hon ska sova under undersökningen så att hon ligger still. Jag fattar inte hur jag ska kunna lyckas med det hela, men det bara måste gå så hon slipper vakna inne i den där läskiga maskinen och så hon blir klar fort! Jag ska inte heller följa med in, utan lämna ifrån mig henne och sitta i väntrummet… skitjobbigt. Efter att ha pratat med en vän om det här igår så känns det dock ändå lite bättre än det gjorde innan, och vill jag inte lämna ifrån mig henne där och då så kommer jag proppsa på att få vara med i rummet! Det går nog bra.
Förutom nervositeten för själva undersökningen och förberedelserna inför, så ska vi faktisk tillbaka till NKS. Här finns magnetkameran, och här krigade Matilda för sitt liv för bara några veckor sedan. Några veckor som känns som en evighet sedan, och samtidigt som igår. Vi älskade det sjukhuset och personalen där, men vi var där under den perioden då vi inte vågade tro att Matilda skulle finnas nästa dag. Hög risk för att jag bryter ihop i ett härligt potpurri av känslor helt enkelt.