Ordning: två små hemmabarn

Igår var det dags för spirometri. Test av Matildas lung och luftvägskapacitet. Som extremprematur fick Matilda automatiskt stämpeln BPD, kronisk lungsjukdom. Hon behövde aldrig intuberas (förutom i samband med sin operation) och hade rätt lite extra syre i sin andningshjälp, men hon hade andningsstöd i över sex veckor, förbi graviditetsvecka 30, och då har man…

Vid ungefär tre månaders korrigerad ålder ska neo-barnen undersökas igen, iallafall i det vårdprogram vi går efter. Matilda hann bli 16 veckor korrigerat (så galet lite! När räknade vi veckor senast ens?) och de tittade på hennes utveckling så att den stämde överens med en fyramånaders. Först fick vi träffa Mimmi, sjukgymnast. Hon totalt hypnotiserade…

Amningen Att få amningen att fungera kan för vem som helst vara jobbigt, smärtsamt och frustrerande. Alla kan inte amma och även om man i grund och botten skulle kunna så finns det tusen olika snubbeltrådar att snava över. Om några dagar blir Matilda ett halvår och vi når vårt första amnings-delmål, nästa är om…

Det här är första delen i följetånget med tillbakablickar på neoresan med Matilda, och då lämpar det sig kanske att göra det till en överblick! Det här inlägget handlar om de olika sjukhusen och avdelningarna vi varit på. 21/11 Huddinge Sjukhus, förlossningen Vattnet och resan började. Det var bara vecka 24 i graviditeten så vi…

Varje tisdag är det sjukhus och ögonundersökning som gäller. Vi kom klockan nio och var klara dryga timmen senare, men sen får vi sitta och vänta minst till klockan två för att hålla koll på att hon inte reagerar på ögondropparna. Smått tradigt, men jag är tacksam ändå. Här i väntrummet satt jag och slötittade…

Att föda i graviditetsvecka 25 var speciellt. Alla förlossningar är unika och det här är min enda erfarenhet, men jag kan ändå säga med självklarhet att det var speciellt. Vår förlossningsberättelse sträcker sig över fem psykiskt påfrestande dagar, och två månader senare sitter jag och skriver ner allt -fortfarande på sjukhuset. Söndagen den 20/11 2016…

Jag halvligger i sängen med lilla morran Matilda på bröstet. Visste ni att prematura morrar? M har en massa speciella läten för sig som hon kommer växa ur lagom till hon är fullgången, hon grymtar, gnäller och morrar. Det är lätt att tro att hon är missnöjd mest hela tiden och det kan vara grymt…

Så måste nog många nyblivna mammor känna… Nu när vi flyttat in i ett familjrum tillsammans och Matilda mår så mycket stabilare så känns det som att vi fått en liten nyfödd. Hon tröstas av att vi plockar upp henne och håller henne på ett helt nytt sätt -och då ska det ju vara hud…

Så blev vi flyttade igen -den här gången inom samma sjukhus: till ett samvårdsrum! Vi får bo med vår dotter! Det är en så galet häftig och omtumlande grej så jag vet knappt vart jag ska börja… Det i sig har varit överväldigande och vi har inte fått många minuters sömn, sen har jag åkt…

Idag har varit en extra trött dag. Jag hade svårt att somna om melan nattskötningarna då M låg och gnydde och inte blev riktigt nöjd… Nu bekymmrade jag mig väl för att hennes puls eller andning skulle bli påverkade  eller att det skulle vara något nytt medicinskt problem, men i grund och botten var det…