Varning: äckligt.
En underbar dag. Vad skööönt det är att vara ledig. Bara mysa, ta det lugnt och ta tupplurar. Inte ett enda måste och inte en endaste tid att passa!
Nja. Jag älskar att vara föräldraledig. Varje dag, varje sekund. Faktiskt. Med det är fan inte rosenskimrande jämt.
Matilda tog sovmorgon, hon vaknade superglad och vi hade så mysigt hela morgonen och förmiddagen. Sen började det gå utför.
Matilda kräks knappt alls längre, det är vissa dagar bara då det händer och då händer det gärna flera gånger. Kräk-dagar helt enkelt. Idag var en sån, deluxe. En gång i halvtimmen ungefär bubblade det över lite grann. Byta dregglis, byta kläder, tvätta henne, tvätta golv och mattor. Klart hon själv ledsnade också och hon blev både mammig och fick extremt kort stubin. Ville hon ha ny blöja så skulle den redan vara bytt och skötbordet var såklart tortyr; när hon var hungrig kunde hon knappt äta för att hon redan skulle vara mätt och ville prata och dricka samtidigt.
Tack och lov var hon sig själv under allt och bjöd på monsterljud, skratt och kramar också. Men JÄVLAR vilket håll i gång. Glöm inte att mat och sömn var tredje timme var måsten. Som grädde på moset exorcisten-spydde hon upp 200ml välling (som jag får kväljningar av annars också) över heeeeela mig och mattan i hennes sovrum. Jag blev helt paff och stelnade till och bara tittade på henne. Hon skrattade. Vad fan.
Nu sover hon och jag sitter och samlar mig/väntar på att risken för att hon ska vakna till ska minska. Allt luktar spya, hela hemmet, den enorma tvätthögen, jag. Huvudet spränger och urinvägsinfektionen irrererar. Snart, snaaaaart tar jag en lång dusch och kommer ut som i sikta mot stjärnorna, fräsch, glad och skimrande -som illusionen av en föräldraledig ska se ut.
Skruttungen (läs skitungen) klöste mig så jag började blöda på båda armarna medan hon höll på att somna. Och eftersom jag dumpat min dyngsura tröja nöp hon mig i bröstvårtorna. Då ville inte jag kramas längre, men tacksamt nog somnar hon minst lika bra själv.
Senaste kommentarer