Jag har haft tur. Redan tidigt i graviditeten började jag få mjölk. Det var en kul grej som sedan blev till världens lättnad när vattnet gick och M var på väg. Det finns inte mycket man kan göra som förälder till en premis, men mat var iallafall något.
Alla vill inte amma, alla vill inte pumpa. Alla kan inte, hur mycket de än vill. Det här inlägget är inte till för att stöta mig med eller såra någon av er, alla är och gör vi olika.
Jag tog min bröstmjölksproduktion på största allvar och bad om en pump så fort M kommit ut. Jag pumpar 20 min åt gången, var tredje timme och jag kämpar för att se till att tömma brösten ordentligt varje gång. Jag som inte tycker om att äta och är värdelös på att komma ihåg att dricka, äter fast jag inte är hungrig och dricker bara för att. Sen är vi där vi är och omständigheterna kan se till att det blir undantag hur mycket jag än försöker.
Oavsett om det är för att jag kämpat eller för att jag har haft tur, så kan jag glatt och lättat säga att jag har gott om mjölk. Så pass så att jag kan donera över en liter om dagen.
Det är så många barn som föds för tidigt, som föds sjuka eller har sjuka mammor. Oavsett om man vill flaskmata eller anvnda ersättning så finns det ingen tvivel här på sjukhusen att det är bäst med bröstmjölk till de små. Och det är sån brist på mjölk. Jag hade hoppats på att kunna donera redan innan jag blev gravid. Jag har aldrig kunnat donera blod pga. flera olika anledningar, men är i en annan sits nu och hoppades på att kunna bidra med något.
Det var svårt att hitta information om hur man gör för att donera. Jag googlade och letade, men hittade inget vettigt. Jag frågade på MVC och jag frågade på förlossningen. Ingen visste riktigt och alla var förvånade över att det var något jag ville göra. Först på neonatalen kom det igång och jag fick hjälp med papper osv. -efter att ha frågat bara på neo om det i fyra veckor. Mission half impossible.
Detta är ett inlägg som uppmuntrar till bröstmjölksdonation. Det är så enkelt ändå, för en så fin sak. Att kunna göra livet lite enklare och bättre för de små som kämpar, och kunna hjälpa de föräldrar som vill att deras barn ska få mjölk men inte själva kan framkalla det. Jag har mött så mycket tacksamhet och känner mig så ödmjukt tacksam för det -det känns som det minsta jag kan göra. Vi har fått så mycket hjälp, det känns skönt att kanske, kanske, kunna hjälpa lite tillbaka. Även fast allt fungerade så bra som det kunde fick faktiskt Matilda donerad mjölk de två första dygnen, och jag är så tacksam för det.
Här är de broschyrer jag har fått, det är inte så svårt som man kanske kan få intrycket av och här i Stockholm servar mjölkcentralen mycket och åker runt och hämtar mjölk och levererar atteraljer. Jag har det lite lättare ändå då sjukhuset ordnar det mesta åt mig. Man får även en viss ersättning per liter mjölk. Det är en enorm brist på mjölk och donatorer, så kan ni så överväg att donera <3
Klicka på miniatyren för en större bild
Heja dig! Så många små pluttar som behöver mat! Försökte också få donera, hade mjölk i överflöd, men fick tillslut inte pga att jag fått blod efter förlossningen. Hoppas på att kunna donera om det blir syskon! Nu har jag ställt in mig på att ge blod istället. Är så tacksam för all hjälp vi fått så vill kunna ge tillbaka på nåt sätt!