Att faktisk sätta sig ner
Den är svår. Men nu ska jag köra på det, att mellan 22 och 24 faktiskt göra det -sätta mig ner.
De flesta dagar iallafall. Då menar jag att jag ska släppa disk, förberedelser för morgondagen, fix med huset och vad det nu kan vara. Det är ju alltid något. Sen sätta mig ner och skriva, kanske till och med rita. Jag tror det gör mig gott… Så att jag inte lever totalt instängd i min mammaroll och tror att hela världen cirkulerar kring middagsdisk och paljetter, och så jag inte kväver tjejerna totalt i brist på andra intressen än dem.
Sen en vecka tillbaka sover Emeli i sin lilla vrå angränsande till vårt rum och det gör att Simon kan gå och lägga sig hantverkartidigt utan att väcka henne -och då får jag händerna fria… det är nytt, och det är nog flyktigt. Så här bra sovrutiner som tjejerna har nu antar jag inte är långvarigt, och om inte annat behövs kanske tiden till plugg sen efter årsskiftet.
Vi får se, men just nu njuter jag och försöker känna stolthet och glädje i det jag gör på kvällarna, istället för ångest över det jag inte gör.
