Blåtira?

När vi åkte och hämtade soffbordet (som var jättebra btw) ramlade en pärm ner på mig vid en sväng. Vi satt alltså i firmabilen som har en hylla ovanför huvudena på de i framsätet, hur puckat är inte det?? Jag hade ingen aning om att hyllan fanns där och överraskningen av den flygande pärmen i kombination med att jag (tack och lov) aldrig fått en smäll i ansiktet förut försatte mig i nån typ av minichock. Först av allt svartnade det av smällen, men reflexerna satt tydligen i, för jag fångade pärmen. Sen började tårarna spruta och jag tog mig i ansiktet och föreställde mig att skinnet hade spruckit och det var blod som rann, omedveten om att jag hade börjat gråta. När jag såg pärmen som låg i knät och bristen på blod på händerna insåg jag hur knäppt en plötsligt uppenbarad flygande pärm är, och att jag grät utan någon egentlig anledning eller medvetenhet -började jag storgrina! Haha, varför? Jag fattade ingenting av min reaktion, jag var helt skakis och grät och grät, utan ett ljud. Jag ville så klart veta att maken inte hade gjort illa sig men fick inte ens ut frågan på en gång, för jag var så fast besluten vid att min röst skulle vara stadig och det inte skulle märkas att jag grät. Klart han märkte det. Hur skulle det gå att inte märka? Tydligen hade han också fått pärmen på sig. Efter att den studsat från min tinning. Haha, komisk bild eller vad? Men ja, jag är extremt glad över att pärmen föll på mig först så att han inte fick den hårda smällen, vad hade hänt då? Han som körde…

  
Ett långt svullet, pärmformat, märke fick jag. Ett litet rivsår som blödde lite, och lite blod under huden. Ögat har svullnat lite och jag har ont innanför nedre ögonlocket, jag måste ha rivit mig där på något sätt. Spännande att se om jag får en blåtira, men just nu ser det mycket bättre ut än det gjorde då.

Och hjälp vad det kändes som att alla stirrade på Maxi, maken var rädd att folk skulle tro att han slagit mig. Inte kul alls.