Vi var förfärade över vården och attityden på Södersjukhuset, det har jag redan skrivit massor om -och det finns många historier kvar att berätta. I torsdags var dock Modersmjölkscentralen (MMC) här igen och jag fick reda på lite rolig fakta.
MMC har sin bas på SöS, men samlar in mjölk från hela länet, och distribuerar mjölk till hela länet. Dock inte helt jämnt. Visst, det råder brist på bröstmjölk i hela landet, så prematura barn får i regel bara donerad mjölk tills de är 32 veckor gamla, men i Stockholm blir det då lite mjölk över. Så på SöS får barnen mjölk fram till 34 veckor. Det är en väsentlig skillnad, två veckor i ett sånt ungt liv är lång tid. Jag skulle aldrig tycka att det var värt att vårda sitt barn på SöS för det, men de har iallafall ett plus i raden av minus.
Kvinnan från MMC berättade även att Stockholms län och MMC på SöS är de enda i Sverige som åker runt och plockar upp mjölk. Vill man donera nån annan stans ifrån så måste man komma in med den. Det känns ofattbart. Inte bara är det ett besvär, men det måste göra det omöjligt för vissa att donera, för att inte tala om risken att mjölken blir dålig på vägen. Tänk att bo ute på landsbyggden och behöva dra med sig sitt nyfödda barn flera mil i bil till avlämningsplatsen? Då ska man även ha en riktigt bra frysväska och hålla hygienreglerna på vägen.
Tydligen har det inte ens varit så här bra i Stockholm mer än några år, men när man bestämde sig för att stå för hämtningsbiten hade donationerna ökat med 30%. Mindre än vad jag skulle ha gissat på, men en betydande siffra.
Att man inte hjälper till att plocka upp, inte har striktare hygienregler eller undervisning (väldigt mycket mjölk måste hällas ut), inte informerar på mödravårdscentraler, bara låter mammor donera tills barnet blir tre månader, och samtidigt har helt absurda krav på vilka som får donera. Inte undra på att det råder brist på mjölk.
Senaste kommentarer