Header Image

Ordning: två små hemmabarn

Hej! Det är jag som är Sofi, jag är 28 år och bor i en förort till Stockholm med min man Simon och våra döttrar Matilda och Emeli, som snart ska bli storasystrar. Matilda föddes 3,5 månader för tidigt, i vecka 25, och Emeli i vecka 35, så vi får se när deras lillasyster dyker upp! I vilket fall blir det alltså tre små döttrar på lite drygt tre år! Här på bloggen kan ni följa vår vardag i vått och tort. Alla barn är hemma med mig om dagarna och vi hittar på en stor blandning av saker. Jag jobbade på förskola innan jag blev mamma och tar mycket inspiration från den verksamheten i vårt vardagsliv och i hur vi byggt upp vårt hem. Jag har, utöver pedagogik, många små intressen och delar med mig av lite av varje. Min dröm är att nån gång arbeta med att skriva och illustrera barnböcker. "Ordning" är mitt sätt att hålla reda på livet och sporra lusten att orda! För frågor eller samarbeten når ni mig på: [email protected]

Hemma med vår lilla

Publicerad,

Då klev man in i bebisbubblan. Det är helt underbart. Äntligen är vi där, dit vi längtat så mycket. 


Första outfiten, den som hon fick åka hem i☺ fina moster hade handlat det här åt Matilda ❤


Väl omstoppad i bilbarnstolen

En bild från mitt i natten ? Det är så härligt att få bädda om henne med lite eget. Babynestet har jag sytt (åt Isolde, vi fick låna tillbaka det) och filten har mamma gjort.


Vi kom hem igår, lite oväntat och hux flux. Vi blev lockade med att prova åka hem över dagen och tackade glatt ja. Sen sa de att vi inte behövde komma tillbaka på kvällen… eller alls, om vi inte ville det.  Jag var fast besluten om att vi bara skulle vara hemma några timmar och testa, för inte 17 skulle jag vilja sova utan övervak och sjuksyrror?!

Vi packade ihop det mest nödvändiga (mamma och pappa hade fått åka och handla lite kläder till Matilda), men när vi stod där och var redo att åka kom en barnmorska in och sa att vi behövde tömma hela rummet -en annan familj skulle flytta in. Missförstå inte nu, vi känner ändå inte oss varken undanskuffade eller stressade. Vi var fortfarande välkomna tillbaka men skulle då få ett annat rum. Sneaky sneaky. De puffade oss en liten bit i taget, gjorde det lite mindre attraktivt att komma tillbaka -och här är vi nu. Hemma, och vill aldrig tillbaka igen.

Jag som inte skulle våga sova. Det första jag gjorde var att ta en tupplur med Matilda, äntligen fick vi ligga bredvid varandra. Sen längtade vi efter kvällen och att få ha henne mellan oss hela natten. 

Matilda är så enormt stark och duktig. Hon helammar, så vi får inte ens nån hemvård. Det blir hyfsat täta kontroller på sjukhuset, och vi är inte utskrivna än, men i det stora hela är vi hemma nu. Precis som man vore ett par dagar efter att man fått en 40-veckors.

Galet. Underbart. Förvirrande.

Jag är så jävla lycklig.

4 Kommentarer

  1. Jag är så glad för er skull! ❤️

  2. Äntligen ❤❤❤

  3. Vad härligt! Vilken resa ni har gjort.
    Vilken vecka är hon i nu när ni kommit hem? Vad väger hon och hur lång är hon?

  4. Wow!! Grattis!! Äntligen, visst är det fantastiskt skönt att bara få vara ni?! ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *