Header Image

Ordning: två små hemmabarn

Hej! Det är jag som är Sofi, jag är 28 år och bor i en förort till Stockholm med min man Simon och våra döttrar Matilda och Emeli, som snart ska bli storasystrar. Matilda föddes 3,5 månader för tidigt, i vecka 25, och Emeli i vecka 35, så vi får se när deras lillasyster dyker upp! I vilket fall blir det alltså tre små döttrar på lite drygt tre år! Här på bloggen kan ni följa vår vardag i vått och tort. Alla barn är hemma med mig om dagarna och vi hittar på en stor blandning av saker. Jag jobbade på förskola innan jag blev mamma och tar mycket inspiration från den verksamheten i vårt vardagsliv och i hur vi byggt upp vårt hem. Jag har, utöver pedagogik, många små intressen och delar med mig av lite av varje. Min dröm är att nån gång arbeta med att skriva och illustrera barnböcker. "Ordning" är mitt sätt att hålla reda på livet och sporra lusten att orda! För frågor eller samarbeten når ni mig på: [email protected]

Hipp hurra!

Publicerad,

M blir 3 månader idag! …och jag blir 25 år. 

Haha, det är galet hur snabbt ens egen födelsedag tappar betydelse när man har en liten. Eller? Är det så för alla? Det kanske bara är för att hon är pytte fortfarande ❤ Jisses, 3 månader redan, men 11 dagar kvar innan hon ens skulle vara född.

Planen är att storstäda och leka i babygymmet idag, sen får vi väl se om Matilda planerar samma sak. Igår skulle hon hållas vaken i minst tre timmar innan MR-undersökning, och då blev det nästan 45 minuter i gymmet. Hon är så nöjd där! Ligger och tittar på allt, försöker ta på sakerna och sprattlar runt. Igår kämpade hon verkligen för att vända sig från rygg till mage, och hon var såååå nära ? hon kommer liksom långt upp på sida så att hon stannar där ett tag, blir knäpptyst och tar i…. ooooch sen välter hon tillbaka på rygg ❤ skam den som ger sig säger Matilda.

Apropå MR-undersökningen så gick den jättebra. Jag fick inte följa med in och var supernervös för att lämna ifrån mig henne, men de skulle komma med henne om hon blev jätteledsen. Att hålla henne vaken gick bättre än jag hade trott, men stunden i bilen var helt omöjlig. Desto värre var att inte få mata henne förrän de sagt till. Hon var tokhungrig efter att ha varit så vaken, så undersökningen blev lite försenad eftersom hon inte ville släppa bröstet när hon väl fick det. Lilla hjärtat.

 Undersökningen tog lite drygt en timme, och jag kände mig trygg då sjuksköterskan som hade hand om henne var så mysig. När hon väl kom ut med M sov hon hårt och hade fullt med ”lera” i håret. De använder den tydligen för att täta kring hörselskydden, och den var helt djävulsk att få bort sen! Satte sig i stora klumpar som jag fick blötlägga med olja för att M inte skulle gråta sig helt hes.


Nu tar jag och myser ner mig bredvid M nån timme till tror jag! Ett till inlägg dyker upp lite senare. Ha en bra fredag ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *