Header Image

Ordning: två små hemmabarn

Hej! Det är jag som är Sofi, jag är 28 år och bor i en förort till Stockholm med min man Simon och våra döttrar Matilda och Emeli, som snart ska bli storasystrar. Matilda föddes 3,5 månader för tidigt, i vecka 25, och Emeli i vecka 35, så vi får se när deras lillasyster dyker upp! I vilket fall blir det alltså tre små döttrar på lite drygt tre år! Här på bloggen kan ni följa vår vardag i vått och tort. Alla barn är hemma med mig om dagarna och vi hittar på en stor blandning av saker. Jag jobbade på förskola innan jag blev mamma och tar mycket inspiration från den verksamheten i vårt vardagsliv och i hur vi byggt upp vårt hem. Jag har, utöver pedagogik, många små intressen och delar med mig av lite av varje. Min dröm är att nån gång arbeta med att skriva och illustrera barnböcker. "Ordning" är mitt sätt att hålla reda på livet och sporra lusten att orda! För frågor eller samarbeten når ni mig på: [email protected]

Jävla 20e november!

Publicerad,

Den här dagen förra året gick mitt vatten, i vecka 24+4. Idag gick en bit av min slempropp, i vecka 18+0.

Det är ingen fara. Allt är jättebra och jag är hemma. Men det var fan inte kul. Vid ett-tiden idag gick jag på toa och gick en slemklump på pappret. Jag satt och funderade i ett par minuter först (Matilda sov) sen smsade jag Lovisa som är bra rådgivare i sånna här situationer. Hon i sin tur ringde och bollade med sin mamma som är barnmorska och de tyckte båda att jag skulle åka in och stilla oron. Under tiden hade jag ringt till min mvc men min barnmorska skulle ringa upp. Och såklart hade jag hunnit googla. Se massa bilder där det såg lika dant ut och läsa lite texter med båda bra och dåliga historier.

Jag ringde mamma och pappa. De kom hit, mamma tog Matilda och pappa skjutsade mig till Huddinge sjukhus. Först när de var på väg ringde jag och berättade för Simon hur läget var för jag ville verkligen inte oroa honom. Han frågade tusen gånger om ifall han skulle möta mig på sjukhuset, men Lovisa jobbar där och kunde sluta tidigare för att vara med mig -så jag tyckte det var bättre att han åkte hem till Matilda.

Efter incheckning på akuten kom vi till gynakuten och jag gick lämna urinprov och ta blodtryck. Eftersom proverna var bra och jag barken blödde eller kände obehag dröjde det två timmar innan vi fick träffa läkaren. Hon gjorde en vaginal undersökning och kände på tappen (den var helt stängd och det fanns inget synligt fostervatten), ett vaginalt ultraljud och mätte tappen (oförändrad sen i fredags) och sedan ett ultraljud på magen! Bebis hade det bra, låg på tvären och sprattlade och hade bra med fostervatten. ”Ingen bebis på väg ut!”

Så ja, lite slem släppte men det är ofarligt. Behövs det så återbildas det. En teori är att det hela blev som det blev pga min konisering, men det är bara en (trolig) teori som vi kan gå in mer på en annan gång. Viktigast är att bebis mår prima! Bonus är att vi fick veta att moderkakan ligger i framvägg! Det trodde vi inte, speciellt inte då sparkarna tillochmed syns! Starka bebis ❤️

Tack Lovisa, mamma och pappa!!!! ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *