Långt gångna

Vi är hemma från sjukhuset igen, sen igår och med återbesök imorgon.

Lite pga att de har sån platsbrist måste jag ändå tro, men det spelar ingen roll -jag vill inte vara där. Om jag får tilltagande sammandragningar skulle jag ev kunna få bricanyl (sprutor eller tabletter) men det är mest för min egen komfort isåfall och det är jag inte intresserad av. På lördag har det gått två veckor sedan betapredbehandlingen (kortison för lillasysters lungmognad) så på fredag gör vi en bedömning om ifall jag behöver få en ”räddningsdos” under helgen eller om det kan vänta till min bokade tid på måndag. De räknar det så klart fortfarande som att jag löper hög risk att föda för tidigt.

Jag börjar få en känsla av att hon kommer födas i v38 och vi kommer rulla med ögonen åt alla insatser som gjorts. Men nej, det kan vi inte hoppas på. För nu -heja måndag och en ny graviditetsvecka! Så här ser det ut idag:

Häftigt. Varför? Matilda föddes 103 dagar för tidigt. Nu/imorgon har vi halverat det. HALVERAT. Det är helt sjukt. Vid den här tiden hade Matilda börjat amma och vi bodde i familjerum. Kika in HÄR om ni vill läsa ett inlägg från då. Två veckor kvar tills vi fick flytta hem. Vi närmar oss en stor milstolpe, ett målsnöre tillochmed.

Tack för ert stöd ❤️