Man måste ju få ha en hobby.

Eller terapi för den delen. Utlopp.

Hej. Efter en lång paus är jag tillbaka! Tack för att även Du är här. Varför jag varit borta? Det har kliat i mina fingrar nästan varje dag, konstant den senaste veckan, och jag har velat skriva -men tvingat mig själv att ta en paus.

Dörrar har öppnats på senaste tiden och jag har sett hur rolig sociala medier-världen kan vara och framför allt har jag haft möjlighet att göra den till en större del av mitt liv. Vilket jag både velat och inte. Jag bestämde mig för att nej, jag kan inte ha det här som ett jobb. Det går inte, jag är föräldraledig och vill inte ha ett jobb just nu. Så jag slutade tvärt för att känna på det.

Men jag saknar det. Inte pressen att prestera och inte alla måsten, men det jag sökte mig hit för från början -skrivandet. Dessutom dokumentationen och fotograferingen. Och utloppet. Stackars Simon har fått stå ut med mer pladder än någonsin de här veckorna.

Vi får se vilken takt bloggen kommer gå i nu, för nu ska den bara vara rolig att göra. Men jag hoppas på att uppdatera er med lite från senaste tiden väldigt snart.

For now, här är flickorna lekandes tillsammans medan mamma tar fem minuters egentid för att skriva:

Kram på er alla som fortsatt kika in, till er som frågat efter inlägg och er som undrat hur vi har det. Massa kärlek till er! Tack för att ni finns.