Missuppfattningar

Det stod i beställningen från min arbetsgivare att jag var utbränd. Vad i helvete. Visst, man kan missuppfatta, missförstå. Men kom igen? Om allt ni baserar er bedömning av mig på är mitt läkarintyg, då kan ni väl läsa de tre raderna två gånger?

Jag är hemma för att jag sörjer. Flera saker som jag inte kan gå in på. Då spelar den här missuppfattningen roll. Jag jobbar stenhårt på att låta mig själv vara ledsen, att övertyga mig själv om att det är OK att ta tid för sånt, att jag inte behöver finnas där för alla andra när jag själv inte mår bra. Så ringer telefonen och det jag får ut av samtalet är att jag måste jobba aktivt på att må bra NU och att det inte är OK att jag är borta från arbetet. Bekräftelser på allt som jag var rädd för. Det skickade mig veckor tillbaka i min återhämtning . Det var i torsdags. Sen kommer jag till mötet idag och får reda på att allt baserats på något som inte gäller mig? Till och med psykologsamtalen. Deras psykologer är till för att prata arbetsmiljö och förhållningssätt, de är inga sorgehanterare.

Allt förgäves. Allt i onödan.

Låt mig vara. Låt mig sörja.

Idag tog de blodprov. Det känns relevant när man sörjer. Om ett par veckor ska jag till sjukgymnast. Också extremt nödvändigt.

Förlåt för att jag är ledsen människor, jag vet att det är opraktiskt för er. Förlåt för det jag har varit med om, jag lovar att inte vara med om tragiska saker igen. Men lite sjukgymnastik får säkert saker att bli bättre! Tack för att ni lägger ner resurser på mig. Vi kan ju inte ha att folk går och blir LEDSNA när hemska saker händer!