Mot neurologen

Jahopp, nu sitter jag på tåget på väg till neurologen. Min gamla, inte den nya bra. Jag ser verkligen inte fram emot det här. Så fruktansvärt irriterande och frustrerande. Jag behöver verkligen vara på jobbet idag, men de här tiderna får man ju bara var tredje månad, om man har tur. Det bästa är att jag inte ska göra nån undersökning, inte få nån behandling, inte få någon ny medicin eller nån rådgivning. Jag ska bara dit för att böna och be om ett retroaktivt sjukintyg för oktober och mina journaler. Det känns som att det kunde ha gjorts via telefon, om han bara ville svara nån gång. Ush. Hur ber jag om journalerna? Han kommer ju förstå att det är för att jag ska gå till en annan läkare. Sååå obekvääääämt. Och tänk om han vägrar fixa sjukintyget?

Å andra sidan. Om han skriver sjukintyget kan jag skicka in det till försäkringskassan och börja ansöka om sjukpenning. Om han skriver ut journalerna kan min nya neurolog se vilka mediciner vi redan provat. Och jag slipper ha kontakt med Tedroff igen. Jag hoppas det här är över snabbt och smärtfritt.

Gjorde en liten lyxfrukost imorse, det blir så lyxigt så fort det är färsk frukt inblandat tycker jag. Tyvärr fick jag inte ens i mig hälften och blir väll vrålhungrig när nervositeten släpper efter läkarbesöket.  

 
Hann göra i ordning en stek också som får stå i ugnen på låg värme hela dagen när maken ändå är hemma. Sen ska vi på möte ikväll som nästa steg på våra hemliga planer 😉 lite make it or break it ikväll faktiskt, det pirrar i fingrarna på mig när jag tänker på senariot om det skulle gå vägen ikväll 😀