Plums!

  
Som det kan gå. Makens telefon åkte i sjön på vägen hem idag.

Egentligen är det min telefon. Det har varit så fram och tillbaka med hela telefonsituationen hemma hos oss. Maken hade en iPhone 5, en sån med dåligt batteri, och jag hade en 5s. Maken köpte en samsung som började strula nästan direkt. Maken fick en 5s av sin pappa, och jag slängde min i asfalten. Maken fick fortsätta använda sin samsung och jag fick ta pappans 5s, eftersom min display var så sprucken att man fick glasbitar i kinden när man pratade. Makens samsung blev tillslut så dålig att glasbitar i kinden lät som det bättre alternativet, så utrustad med ett displayskydd i glas (som såklart skyddade mot glasbitssläpp) och batteriskal hann han använda min 5s i ungefär två veckor innan han tappade den i sjön.

Nu får den spruckna telefonen ligga i ris ett par dagar, så får vi se on den mot all förmodan går att väcka till liv igen.

Varför gör vi då så här? För att vi båda vill ha en iPhone sjuuuuuu! Det är bara att hålla ut!