Så glad att vara här

Den här ön är en så underbar plats.  Jag har sagt förut hur bra jag mår av att vara i skogen, hur till och med de 30 sekunderna där jag har barr och rötter under fötterna istället för asfalt, på väg till jobbet, känns som terapi.

  
Nu är vi på en ö av skog. Skog och hav och lugn. Det är så underbart. Jag vill känna doften av den friska luften, köra fingrarna i jorden, kratta och påta. Teckna och skriva. Det är helt galet vad att bara vara här väcker sån skrivlust. Och suget efter en kolkrita och ett riktigt tjockt linnepressat papper är enormt.

Här är jag lycklig. Om jag fick välja skulle vi åka ut hit så mycket mer än vi gör, men livet kommer ju emellan. Det känns enormt skönt att vi redan nu har nästa datum då vi ska hit klart, och då är det en hel vecka (bara semestrarna går igenom), men jag hoppas i hemlighet att vi hinner hit minst en gång till innan dess.

Jag vill så gärna skapa nu så jag vet inte var jag ska ta vägen! Nästa gång måste jag ta med mig papper och pennor! Jag hade ju alltid med mig det överallt förut, men den här lusten har inte infunnit sig så här starkt på över ett år! Jag trodde inte den skulle komma tillbaka. Är det bloggen? Våren? Skogen? Oavsett känner jag mig lyckligt lottad att känna sån glädje och passion över prospektet att göra något. Det här är mitt liv. Jag vet liksom det. Det här är något jag måste göra. Måste. Jag är inte hel annars. Annars är jag bedövad och bara jobbar mig igenom de få dagar man faktiskt har på jorden. Jag måste få skriva.