Ordning: två små hemmabarn

Inatt var jag vaken till klockan två i väntan på läkare. Så värt det. Jag gick ställa en massa frågor för första gången och bli lite lugnad. Dessutom fick jag provsvar, antibiotika, en snabb undersökning, extra sammandragningsstillande och instruktioner om att inte ta min lutinus. Tur att jag väntade.

Fyra timmars sömn blev det, men jag vaknade halvt fler gånger än jag har koll på för att jag fick sånna sammandragningar. Tillslut höll jag mig vaken och försökte känna efter, hur de kändes, hur ofta och hur länge. Precis när jag bestämt mig för att ringa på barnmorskan kom hon in för att ta prover. Perfekt. Hon satte också CTG som fick sitta i 50 min. Under de 50 minutrarna fick jag närmare 10 sammandragningar. Ett par mindre och ett par värre så att de kändes i ryggen och andningen påverkades. Jag såg lillasysters hjärtslag påverkas och gå från 140-150 till 120-140, och toco-mätningen från 16-20 till 24-32. Markant och tydligt för mig, men inget de såg på sina datorer -de läste inte av några sammandragningar alls och allt såg jättebra ut. Men min magkänsla sa annat. Nästan prick var sjunde minut och väldigt tydligt.

Barnmorskan lyssnade jättebra på mig. Men mer går inte att göra. Ett till ctg kanske innan lunch. Jag pratade med Simon och mamma, lugnade mig lite och förberedde dem. Sen frukost med mammorna i föräldraköket. Tillräcklig distraktion ovh nu rycker jag att jag mår bättre. Har sammandragningar men märker inte av dem. Och känner ärligt talat inte direkt efter.

Simon får ta det lugnt och vara inne till senast två när droppet stoppas. Hans pappa är med hemma nu och mins föräldrar kommer sen och har M över natten. Angelica kommer hit och lyfter stämningen lite.

Tack all fin familj och alla fina vänner som ställer upp, stöttar och är så förstående! Tack för alla fina ord. Tack till er som är inne och läser, speciellt till er som tar er tid att trycka på hjärtat och kommentera. Vi kanske inte känner varandra så bra, men det känns tryggt att ha er där!