Ordning: två små hemmabarn

Godmorgon alla glada! Här står dagen lite uppochner känner jag! Haha, vi är INTE vana att vara uppe till 01.30 på nätterna! Vi fick finfrämmande igår, Isolde var här för ett försök till att sova över. Ett väldigt optimistiskt försök då hon aldrig varit från mamma mer än ett par timmar förut. Föräldrarna var redo och hade bil med sig dit de skulle ifall de skulle behöva komma hem snabbt, och vi bor ju faktiskt bara fem minuter från varandra (promenadavstånd) , så det var helt enkelt bara att testa hur länge det skulle gå. Kvällen fortlöpte utan större besvär, men lillan var tydligt hungrig och inte nöjd med flaskan, så mamma och pappa fick till slut komma och hämta henne. Fyra timmar var hon här iallafall och det var nytt rekord 🙂 Vill ni läsa mer om Isolde och hennes föräldrars natt så klicka HÄR.

Ur vår synvinkel då, för mig var det helt underbart att se Simon med sin guddotter på det här sättet. Blev alldeles varm i hjärtat. Han är FANTASTISK med henne och kunde trösta bättre än mig flera gånger. De busade, pratade och mös som att de aldrig hade gjort annat… Jag slogs av tanken att det är helt garanterat att våra barn kommer vara pappasflickor och pojkar. Haha, något jag får jobba lite på att bli OK med tror jag :p Men skämt åsido känns det så himla bra att han så lätt fångar barns uppmärksamhet och kärlek då jag kommer vara hemma och få mest tid med dem. Inte kommer det gå någon nöd på deras förhållanden för det.

Ur våra grannars synvinkel då? Herre Gud! De var såååå förbannade på oss som hade en bäbis som lät hemma! Nu snackar vi några 5-10 minuters episoder mellan klockan 22-23.30 som I var missnöjd. Då skrek hon, ja. Det gör barn. Men snälla nån, det kan vara så mycket värre!  En lördagskväll och så korta stunder? Det oroar mig starkt att de blev så arga för det. Tänk om vi får ett kolikbarn som skriker nätterna i ända? Det måste ju få vara OK! Vill de ha det knäpptyst så får de ta och köpa en stuga på landet känner jag, OMG. De bankade som tusan så fort I gav ifrån sig ett knyst, jag vet inte hur de resonerade att storskrammel från väggen intill sovrummet skulle hjälpa att lugna ner ett litet barn? Tyckte de att vi skulle stoppat en strumpa i munnen på henne eller? Kortare gråt än tio minuter känner jag är orimligt mycket begärt. Det ska tilläggas att det här är samma grannar som (för nästan ett år sen nu) hade fest och höll på att SKRIKA (vuxna människor) till tidigt på morgonen, och när vi bankade i väggen ropade de att de skulle döda och våldta oss, samt höjde musiken ännu mer. Jag kollade då upp det där med störningsjour osv, men kände att polisen har viktigare saker för sig och HSB har ett långt formulär som man ska fylla i under flera veckors tid för att dokumentera störelsemönster innan de kanske tar tag i det. Jag ska ringa till föreningen i veckan med andra ärenden och ska då passa på och säga att våra grannar känns hotfulla, så får vi se om de bryr sig. Dessa grannar bor i trappuppgången bredvid och vi kan där med inte knacka på hos dem.

Nej ush, bort med alla sånna otrevliga tankar och minnen! Här hemma idag byggs väggen i barnrummet klart! Sååå kul! Pappa är här och hjälper Simon, och det går fort fram! Jag själv går runt och städar och rensar och blir mer och mer nöjd med känslan i vårt något försummade (under foglossning kombinerat med arbete-tiden) hem. En mysig hemma-söndag helt enkelt. Vad har ni för er idag? <3