Igår må ha varit Matildas ettårsdag, men jag slogs plötsligt av vilken stor dag det är för henne och mig idag. Idag är det vår dag, första gången jag fick hålla henne.
”Jag kände igen sparkarna väl, det var precis så de hade känts i magen, det var min bäbis.”
Jag skrev ett helt inlägg om hur stor och underbar händelsen var, för ett halvår sen, kika gärna tillbaka om ni vill (ni hittar inlägget HÄR). Det gjorde jag och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Tänk att man kan vara i en så hemsk och så underbar situation på samma gång. Jag hoppas verkligen att vi aldrig behöver göra om neonatalresan, men jag blir bara varm och lycklig när jag tänker tillbaka på för ett år sen. Vår fina, nyfödda flicka och vår första tid med henne ❤️
Senaste kommentarer