Tillbaka till helvetet och himmelen på jorden
Vi chansade efter undersökningen igår och åkte upp till neo. En sköterska öppnade faktiskt och följde med oss in.
Det kändes helt fantastiskt att vara där. Det kändes som hemma, fast vi faktiskt inte ens var där i två veckor. Det kändes ändå varmt och tryggt och som att vi kunde stället utan och innan. Det var helt fantastiskt att gå där med en välvuxen och frisk Matilda, i samma korridorer där vi väntat på besked från operation, otaliga undersökningar och ingrepp. Vankat av och an och brutit ihop i tårar då vi inte vetat hur plågad hon varit eller om hon skulle överleva.
Jag gick med tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna när jag gick visa upp vår friska, fina dotter. Vi lyckades träffa några av sjuksköterskorna som Matilda haft, men även de som aldrig träffat henne visste vem hon var. Sån kämpe som hon är, och för att hon var första patienten på nya Karolinska, och först in i operationssalarna.
Kan ni så rekommenderar jag verkligen alla er neo-föräldrar att ta er tillbaka till neonatalen med ert friska barn. Hur jobbigt det än kändes att ta sig dit, så var det underbart när vi väl var där -riktigt nyttigt för själen. Jag känner mig så tacksam ❤
Vi hade med oss en korg med minimuffins som jag och M bakat på förmiddagen (kanske därför vi fick komma in ?)