Nu är vi i vecka 17 och jag tycker att det börjar låta riktigt rejält! Nästan RUL (rutinultraljud) och nästan halvvägs!
Det är liksom en riktig graviditet nu, inte bara att vi blivit gravida, det är en BEBIS på gång! Haha jag vet inte om det går att förstå känslan jag försöker förmedla men… för mig gick jag precis in i ett nytt stadie, en ny insikt för mig själv. Det är liksom inte OK eller vanligt att mista barnet nu (ok är det väl aldrig men mycket vanligare och inte KONSTIGT tidigare i graviditeten). Jag vågar sakta men säkert inse att det kan bli ett syskon av det här. Jag hoppas innerligt att jag vågar låta kärleken för det här lilla barnet växa ännu mer trots att vi i mitt huvud bara har tre sköna veckor kvar innan barnet går att rädda och vi börjar ångestresan förbi vecka 25. Julafton och nästa år kan inte komma snabbt nog.
(Bloggappen strular fortfarande så jag hoppas att det här inlägget och bilderna dyker upp som de ska. Inlägget innan blev jättekonstigt och rubrik och bildtexter försvann, jag har lagt till lite nu för er som vill veta vad bilderna jag la upp faktiskt föreställde ?)
Senaste kommentarer