Header Image

Ordning: två små hemmabarn

Hej! Det är jag som är Sofi, jag är 28 år och bor i en förort till Stockholm med min man Simon och våra döttrar Matilda och Emeli, som snart ska bli storasystrar. Matilda föddes 3,5 månader för tidigt, i vecka 25, och Emeli i vecka 35, så vi får se när deras lillasyster dyker upp! I vilket fall blir det alltså tre små döttrar på lite drygt tre år! Här på bloggen kan ni följa vår vardag i vått och tort. Alla barn är hemma med mig om dagarna och vi hittar på en stor blandning av saker. Jag jobbade på förskola innan jag blev mamma och tar mycket inspiration från den verksamheten i vårt vardagsliv och i hur vi byggt upp vårt hem. Jag har, utöver pedagogik, många små intressen och delar med mig av lite av varje. Min dröm är att nån gång arbeta med att skriva och illustrera barnböcker. "Ordning" är mitt sätt att hålla reda på livet och sporra lusten att orda! För frågor eller samarbeten når ni mig på: [email protected]

Idag gick vattnet

Vecka 24+4. En enorm skräckdag, så nervöst, fruktat och efterlängtat. En milstolpe, dagen då vattnet gick med Matilda.

Jag ropar ändå inte hej, dagen är inte över, men vattnet har inte gått än och lillasyster visar inga tecken på utflytt. Tack och lov. Snaaaaaart kommer vi kunna njuta till fullo av den här graviditeten.

Min underbara mödravårdscentral har varit så stöttande, och jag var som sagt tidigare hos barnmorskan i tisdags och hos läkaren igår. Nervösa men betryggande besök och vi har definitivt inte behövt känna oss ensamma eller som att något borde kunnat förbises. Simon har varit ledig så han kunde dessutom vara med på båda besöken ❤️

Barnmorskan gjorde de vanliga kollerna. SF-mått tex för första gången (det gjorde jag aldrig med M) som låg på 23cm och alltså precis under medelkurvan, blodsockret som var på 4,7, blodvärdet som låg på 127, blodtrycket som låg lite lågt men normalt och lillasysters fina hjärtljud (kommer aldrig ihåg de siffrorna). Dessutom satt vi och pratade länge om sammandragningar, ev tryck nedåt (inget alls) osv, bebis aktivitet och vår oro. Dessutom tog hon ett rör blod för att de skulle kolla sköldkörteln för säkerhets skull.

Igår hos läkaren gick vi igenom provsvaren (som alla var bra) pratade sammandragningar och brist på tryck nedåt (igen) samt gjorde en tappmätning såklart. 31,5mm den här gången och alldeles slätt och fint, precis som tidigare. Jag kände mig flera kilo lättare på en gång, fasiken vad nervositeten hade hunnit byggas upp. Allt ser jättefint ut och vi har fortfarande alla förutsättningar för en fullgången graviditet. Läkaren frågade dock som vanligt om hur det fungerar att vara föräldraledig och hon vill nog gärna att jag ska vara sjukskriven egentligen, sen många veckor tillbaka. Först nu börjar jag faktiskt överväga det. Det handlar ju inte om mig och min ork, utan om att lillasyster ska få bo kvar.

2 Kommentarer

  1. Vad skönt att allt ser bra ut! ”Åh nej” var första redaktionen på rubriken…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *