Andningspaus

Nu har vi haft ett par intensiva dagar. Dagar då Emeli velat vara mig nära nära, och knappt sovit något (tack och lov har hon sovit på nätterna ändå, om än oroligt). Efter tre timmars nattning idag lyckades jag till slut smyga ifrån henne och ha händerna fria för första gången på drygt två dygn. Jisses vad det behövdes för mitt vett. Blir galen på kaoset som blir hemma när man bara har en hand ledig, om ens det.

Bjuder på den, så här ser småbarnslivet ut ibland.

Matilda har velat göra så mycket, det är härligt att hon faktiskt kommer med förslag nu! Jag sänkte dock ribban för att med väldigt lite energi prioritera att vara en tålmodig och snäll mamma, framför en massa stora aktiviteter. Vi har lekt med vatten, blåst bubblor, matat igelkottarna, lagat låtsasmat och läst böcker. Hon är så stor nu och när jag är upptagen med E förstår hon det så väl och antingen kommer hon och myser bredvid eller så går hon snällt och hittar på något för sig själv. Idag låg hon i sitt tält och läste böcker själv läääänge, vinkade och sa ”hejhej!” genom fönstret nån gång, och la sig sen ner igen. Mysigt! Hon hämtar själv bunken som vi fyller för vattenlek, skrapar av fötterna på dörrmattan och håller upp grinden åt mig. Jättehäftigt hur stor hon är. Nästa vecka ger vi oss på att försöka ta bort blöjorna, hon vill inte ha dem längre utan tar av sig dem och går till toaletten. Plutta, hon har så bråttom. Åh, en till sak som är guld värt: när jag säger att det är mat sätter hon igång och städar. Helt utan att jag sagt något, och ofta utan att jag ens tänkt att det behövs. Det var vid nått tillfälle som jag förklarade att sakerna som låg under bordet kunde bli kladdiga om man spillde, och sen dess har hon bestämt sig för att det är bäst att städa! Det är en liten person jag umgås med om dagarna nu mera, inte ”bara” två bebisar som jag tar hand om.