Jag föder barn prematurt, och det är på grund av att jag är koniserad.
Här är min hög med medicinskar ? tar bara ett piller om dagen, men så här ser det ut i skåpen.
Jag skrev HÄR (länk) om varför Matilda föddes för tidigt, efter att ha varit på efterbesök hos förlossningen. Det var informationen vi väntade på och efter det började vi försöka skaffa barn igen, och blev gravida med Emeli ganska snabbt. Men redan på första besöket hos specialistmödravården fick jag helt annan information.
Förlossningsläkaren (Matildas) var säker på att det var en slumpartad infektion i livmodern och att det inte skulle påverka framtida graviditeter alls. Karin Pettersson (specialistmödravården med Emeli) hade helt andra teorier. Hon kände sig övertygad om att det var min KONISERING precis innan graviditeten med Matilda (samma månad till och med) som lämnat mig med en inte helt återhämtad tapp som tillslut inte klarade vikten från livmodern – vattnet gick och infektionen kunde få fäste. Det hade alltså varit bättre att vänta längre efter koniseringen innan jag påfrestande tappen med en graviditet. Vi gick då ändå på rådfrågan hos både kirurgen och min gynekolog som båda försäkrade oss om att vi kunde fortsätta försöka efter bara några veckor. Tydligen, sa dr Pettersson, finns det inte statistik nog för att de läkarna skulle kunna avråda, men hon hade sett tillräckligt många liknande fall i sitt yrkesliv för att våga dela med sig och låta oss själva göra en uppfattning.
Så till den här nya graviditeten. Ny läkare på specialistmödravården som heter Karin Ajne och som delar Petterssons tankar kring min tapp och konisering. Däremot sa Pettersson att vi hade bättre chanser med Emeli eftersom tappen haft längre tid att återhämta sig, och därför trodde vi att vi skulle ha ännu bättre chanser nu. Icke. Ajnes teori är att min tapp har ärrvävnad som inte töjer sig och inte klarar belastningen, och sånt blir ju inte bättre med tiden.
Utsikterna för den här graviditeten är därmed likadana som med Emeli och jag förväntas att, med samma behandling av Lutinus (lokal progesteron), gå som längst till vecka 35 då Emeli föddes. Vi har beräknad förlossning (BF) 14/1-20, vilket sätter oss i v. 35 den 11/12-19. Jag hoppas innerligt på att bebisen stannar så länge, och Simon hoppas ännu mer på att vi klarar oss över årsskiftet. Vi får se helt enkelt. Hur tappen håller sig och hur mycket sammandragningar jag får.
Milstolpar vi vill ta oss förbi:
20/8 rutinultraljud
25/9 då min tapp började minska med Emeli
29/9 då vattnet gick med Matilda
3/10 då Matilda föddes
8/10 nya antenatalen på Huddinge sjukhus öppnar och ligger därmed i anslutning till förlossningen igen.
6/11 v. 30 i graviditeten. En personlig milstolpe där jag tyckte v. 30-barn var så stora när vi bodde på neo och fr om nu kommer jag kunna slappna av lite.
8/11 DÅ JAG LADES IN PÅ ANTENATALEN första vändan med Emeli
20/11 en datumspecifik otursdag i mina tidigare graviditeter, läs mer HÄR.
11/12 vecka 35 i graviditeten (bebis beräknas komma)
16/12 då Emeli föddes
1/1 nytt år!
14/1 BF
Vissa milstolpar är nog givna, som Matildas extremprematurfödsel, och andra är bra fåfänga -men sånna normala milstolpar förtjänar vi med.
Det som gör mig ledsen är att vi frågade och kunde kanske ha förhindrat att åtminstone Matilda föddes just extremprematurt. Men informationen kom inte fram till oss. Det görs inte tillräckligt mycket forskning, finns inte tillräckligt med siffror. Men Ajne sa att var 10e kvinna som koniserats föder för tidigt. Och jag gjorde en grad 3 konisering. Det är klart jag föder för tidigt. Varför finns det inte ett uppfölj ingsprogram för koniserade kvinnor? Varför får de inte ens veta vad koniseti gen kan göra?
Håll tummarna för den här graviditeten nu ?
Senaste kommentarer