Jaha. Så var det med det. Inskriven och inlagd på atenatalen.
Idag var det tappmätning, inga konstigheter med det. Vi småpratade lite, jag och läkaren Mina, och jag svarade på hennes frågor med ”nej, mycket sammandragningar, men inga som gör ont”, ”inget tryck nedåt” och ”jag mår jättebra.”
Sen satt jag där i gyn-stolen och medan hon plockade fram sina saker la jag till, lite så där apropå, att jag haft ont i ryggen. Hon tittade upp på mig på en gång och leendet rann av henne. Ni vet så där så det knappt märks men stämningen i rummet ändras? ”Jaha… det kan ju vara något som påverkar. Vi får se.” Ja jag har haft lite känningar i ländryggen men bara tänkt att musklerna börjar bli ansträngda.
Så fort hon fick upp ultraljudsbilden på skärmen var det jättetydligt. Den där triangeln, den svarta trattformationen, ”funneling” som hon pratat om förut. Tappen hade börjat försvinna inifrån, fyllas med vatten. Funneling:en var 13mm och jag hade 17mm tapp kvar. Hon kände försiktigt och tappen var mjuk. Fan.
Vi var båda chockade. Hon ville att förlossningen skulle avgöra, och att jag skulle få kortison för lillasysters lungmognad. Min pappa hade skjutsat in mig och fick nu skjutsa mig till Huddinge sjukhus. Så tacksam för att han velat följa med och inre låtit mig åka kommunalt.
Två timmar efter tappmätningstiden hade jag tid på specialistmödravården. Jag har gjort ctg, fått första dosen kortison, har värkavstannande dropp och tagit prover. Pratat med obstetrikläkare och barnläkare.
Planen nu är att ligga här till söndag, då får vi se om tappen blivit lång nog igen och jag inte får sammandragningar. Då kan jag kanske tillochmed åka hem. Skräcken är att vi skulle bli flyttade till SÖS.
Senaste kommentarer