Emelis namnkalas
Hej alla härliga! Nu ni! Nu har namnkalaset varit och övernattningsgästerna flyttat ut! Nu har vi iiiiinget stort planerat på ett bra tag! Nu SKA jag hinna sätta mig ner ibland och andas, och SKRIVA! Vi firar det med en bildbomb från Emelis stora dag! ❤️
Temat var gult, vissa säger att det syntes. Det serverades kioskbollar, apelsingrottor, ingefärssnittar, citronklickar, mazariner, vaniljlängd, fruktspett, cheesecake, apelsinkakor, chokladsnittar och prinsesstårta.
Som välkomstdrink serverades en mix av is, färsk riven ingefära, äppeljuice, mynta, fruktsoda och citronsorbet. Den blev väldigt uppskattad!
Ute hade vi dukat upp flera olika platser att sitta på och garderat oss med partytält som kombinerat sol/regnskydd mot eventuella vädersvängar. Här kommer det roliga. Det man måste ta med en klackspark och uppskatta istället för att sörja. Det vädret som kom, det hade inte gått att gardera sig mot.
Klockan två var det sagt att kalaset skulle dra igång och vi planerade att börja med en liten ceremoni. Vi avvaktade lite för att låta folk anlända, men redan vid tio över fick jag en liten knack på axeln och tips om att rapporterna sa regn redan 14.30. Vi bad alla kliva ut på framsidan och ta plats (se första bilden här senast). Milo, min brorson, var helt fantastisk och drog igång ceremonin med ”Majvisan” på Cornett. Mäktigt nog så tog vid sista ton åskan vid och hela himlen applåderade med oss. Jag förklarade att vi nog fick hålla cermonin lite kort, och så blev det. Vi berättade vilka namn vi valt, vilka faddrar Emeli fick (min bror Richard och Simons faster Sara) och gav dem varsitt graverat armband som tack. Sedan läste min fina vän Sona en underbar dikt för Emeli som avslut. Jag bad om ett ”hipp hipp hurra” för Emeli och min pappa avfyrade en konfettikanon. Då brakade det loss.
Åskan hade understrukit våra ord under hela ceremonin, och med vårt sista ”hurra” höll inte himlen tillbaka längre. Det var liksom på sekunden, och sommarens alla avsaknade regnskurar kom på samma gång. Det gick inte att vara ute alls. Man såg inget, man hörde inget och allt blev genomblött på ett ögonblick. Hela sällskapet på 50 personer hamnade i vårt kök, strömmen gick, luften blev tjock och allt blev kaos. 20 minuter senare lugnade det ner sig, och solen sken igen lagom tills att gästerna gick.
Det ena partytältet kollapsade, plaskpoolen var full med allt som sköljts av taket, stolar gick inte att sitta på, barnvagnar hade fått parkeras under grannens tak och alla var mer eller mindre dyngsura. Men fasiken vilken grej. Jag glömde hälften av det jag skulle säga i stressen, men fick det viktigaste sagt, gästerna fick trängas men ingen klagade för det! Fikat var uppskattat, alla var glada och Emeli fick så mycket fina saker. Tack för all hjälp vi fick innan, under och efter kalaset, tack för de fina gåvorna, och ett JÄTTESTORT tack till samtliga 50 gäster som ALLA tog det hela med en klackspark och såg på kaoset med stora leenden! Vilka fantastiska vänner och släktingar vi har! ❤️❤️❤️
