Herre. Fem tänder tränger sig fram samtidigt hos Matilda just nu, varav fyra stora kindtänder. Stackars fina lilla unge.
Jag känner ren och skär desperation när jag ser henne, hon plågas verkligen. Vill inte äta, vill inte ha välling. Vill leka och gosa men orkar ingenting. Hon får vatten smaksatt med päron, kakor och youghurt -det är det som går ner. Tempen är förhöjd och näsan rinner så hon nästan kräks av det -men det är ju omöjligt att veta om det är tänderna eller nån smitta hon snappade upp på söndagens kalas.
Natten i natt gick bra och Emeli klarade sig till stor del själv. Jag smög mellan att hålla om M, ge henne alvedon och gå omkring med henne -och att amma E innan hon vaknat för mycket. Det gick jättebra. Simon hade jag förpassat till gästrummet då han tagit Matilda hela natten innan trots mina protester.
Nu får gärna tiden gå lite. Emeli kör nån grej där hon sover eller gnäller och är inte glad mer än två sekunder, rent av fly förbannad blir hon. Svårt i kombo med Matildas otröstlighet. Jisses barn, vad kämpigt det kan vara.
Men fan vad tacksam jag är över att jag får vara hemma med dem när de har det tufft.
Senaste kommentarer