En fantastisk dag
Wow vad bra vi haft det idag. Så där löjligt lugnt och mysigt.
Morgonen började med att radion berättade att det skulle bli 9 grader men kännas som – 2, så vi spikade innedag rakt av. Jag är helt ok med minusgrader, men inte blåst som gör att det blir så kallt.. Och ni vet hur spädbarn är? Selma kiknar ju och får panik i vinden.
Med premiär för att vara hemma med alla tre själv en hel dag var jag lite nervös för hur det skulle bli, men mest var jag taggad. Jag älskar ju det här, att vara hemma med min lilla skock är ju det jag ALLTID drömt om. Och jag har SÅ fina tjejer. Idag spenderade de stora över en timme med att bara rita i sina målarböcker, lite senare två timmar med att bara ligga i soffan/lugnt leka med två långa ljudböcker i bakgrunden. Vi har face-time:at med mormor och morfar och pussats och kramats massor. Hela dagen har dessutom varit genomsyrad av rollek där tjejena har turats om med att stoppa om varandra, säga ”sov du, jag ska åka till jobbet. Vi ses igen ikväll.” och sedan förvandla mattor, kartonger, stolar och gunghästar till ”firmabilen” och åka iväg för att ”skaffa nya pengar” och ”fixa med stora kablar”. Så fint att så tydligt få se vad som snurrar i deras huvuden.
Matilda har varit extra stor idag, och extra verbal med vad hon tänker på. Hon har pratat med mig om att hon saknar pappa och att det känns konstigt, hur mycket hon gillar mig (”faktiskt verkligen jättemycket”) och så har hon hållt på och planerat för våren och sommaren och vad vi ska göra.
Emeli har slagit lite mini-bakut istället. Haft kissolyckor som inte har känts som att hon blivit speciellt olycklig över, observerat mycket och blivit arg för litet.
Selma märkte nog ingen större skillnad på idag från alla andra dagar. Hennes liv är så nytt och så olikt sig från dag till dag ändå. Men nog har hon varit lite ängsligare än vanligt även fast jag verkligen varit medveten och funderat på om jag möjligen varit hispigare, och det tycker jag inte. Det var nog bara en sån dag. Oavsett är hon verkligen världens enklaste, snällaste och gladaste bebis och ingen extra ”börda” över huvud taget, bara en glädjespridare.
På det stora hela har det idag känts som att allt varit lättare än vad det var för 7 månader sedan när jag senast, gravid, var hemma med två små. Nu har jag tre, men det är en pytteliten och två som verkligen är stora. Hehe, men hur stor chans tror ni att det är att alla dagar är så här bra? Kram!
