En fruktad dag

Igår var det dags för spirometri. Test av Matildas lung och luftvägskapacitet.

Som extremprematur fick Matilda automatiskt stämpeln BPD, kronisk lungsjukdom. Hon behövde aldrig intuberas (förutom i samband med sin operation) och hade rätt lite extra syre i sin andningshjälp, men hon hade andningsstöd i över sex veckor, förbi graviditetsvecka 30, och då har man BPD. Nu var frågan hur lungsjuk hon egentligen är.

Spirometrin bestod av fem olika typer av mätningar. Matilda fick muskelavslappnande och vi fick henne att somna, sen las hon i ett mätinstrument och fick mask och väst på sig.

Masken kände av hennes andning och i steg fyra stängdes locket för att de skulle kunna mäta mer exakt. I steg fyra och fem blåstes den luftkudde som fanns innanför västen hastigt upp för att pressa ut luften ur lungorna. I steg fem puffade de även in luft i lungorna via masken. Det såg lite otäckt ut men de försäkrade oss om att trycket från västen inte var värre än trycket från vattnet när hon badar. På saturationsmätaren kunde jag se hennes hjärtfrekvens gå ner varje gång de fyllt västen, och det ogillade jag. Matilda som sov gott reagerade endast svagt på inhslationspuffarna.

Så fort undersökningen var klar vaknade M, gick på toa (glad att medicinen agerade laxerande) och åt lite klämmis. Hon var lite groggy men vi fick grönt att åka hem så fort de berättat om resultaten.

Resultaten går jag inte in på något vidare, men vi var nöjda! Det var som förväntat och kunde ha varit mycket värre. Vi fick ingen medicin utskriven men ska vara redo att åka in akut om hon blir förkyld. Vi får inget RS-vaccin eftersom hon inte har några storesyskon på förskola och ska vara noga med att inte träffa folk som vi vet är förkylda. Det blir en halvisolierad vinter/vår i år också.

Jag gick in i dagen med inställningen att det skulle vara skönt att få det gjort. Nu fick vi veta stt det blir två spirometrier till, nästa när hon är 18-21 månader.