Förlossningsbrev

Nej ni, jag skriver inget förlossningsbrev. Är det något jag lärt mig så är det att man inte vet vad som kommer hända, när det kommer hända, eller vad man vill just då. Men jag hoppas på att både Simon och Angelica kommer vara med vid förlossningen, precis som de var när Emeli föddes, och världens bästa förlossningsteam har fått följande hållpunkter:

• Inget tjat eller överdrivet pepp
• Inte tvinga mig att byta position
• Ingen bedövning, men kan möjligen ändra mig
• Absolut ingen lustgas
• Mata mig med godis och saft
• Var beredd med spypåsarna
• Jag vill ha mer feedback från personalen den här gången. Höra att det går framåt och att bebis mår bra. T. ex. om det är 1 eller 10 kryssningar kvar, om huvudet syns o åker tillbaka osv.

• Ha gärna ett extra öga så de inte klipper navelsträngen för fort, eller väntar för länge med moderkakan.
• Vid bristningar: Ingen xylocainspray. Finns det alternativ till bedövningssprutorna så provar jag gärna det.

• Bra-att-veta om tidigare komplikationer: Prematurfödslar. Med M fick de operera ut moderkakan, och den var infekterad. Men den brukar inte vilja släppa när det är så prematurt, och infektionen kom förmodligen eftersom jag hade gått 4 dagar utan fostervatten. Så det är inget jag oroar mig för. Däremot väntade de jättelänge innan de började trycka på magen, så det är ju bra att inte göra det misstaget igen…Och bra att inte slita av navelsträngen som de gjorde då. Fick även en mindre bristning med E.
• Fotografering/filmning: Inte lika intresserad den här gången men vill gärna ha en del bilder och filmklipp. Filmklippen vill jag ska vara finkänsliga, inte grafiska.

Simon och Angelica har nästan behövt drilla mig för att få den här informationen. Jag känner mig totalt avslappnad och trygg i vad som komma skall. Tillit till mig själv, min kropp, bebis, sjukvården och min man och vän. Det känns inte som att vi behöver förbereda oss, vi kan det här. Förlossningen med Emeli var perfekt, och jag skulle vilja kalla förlossningen med Matilda perfekt också, men där kan man ju inte blunda för att det fanns komplikationer. Jag förväntar mig inte att det går lika bra den här gången med ”luriga trean” som man brukar säga, och av nån anledning tror jag att det kommer göra ondare… Men jag är ok med det. Det löser sig. Är vi på rätt plats och har rätt inställning kan vi inte göra mer än så, och det är ingen idé alls att bli orolig eller stressad.

Fan vad kul och spännande det här ska bli.

För att se vad vi har packat med oss, klicka HÄR

För att läsa min förlossningsberättelse kring Matildas födsel, klicka HÄR