Klockan har hunnit bli ”mycket” och det är hög tid att sova! Jag har sp svårt att komma till ro bara, har nästan ångest… Sen M kom har jag väldigt nära till jobbiga känslor, sen om det har med amningshormoner, hennes prematuritet eller bara att vars mamma att göra vet jag inte. Jag klarar inte av att se på sorgliga eller läskiga filmer,lyssna på stressig musik eller ens skämt med rum för feltolkning. Att jag var lite känsligare under graviditeten kunde jag acceptera, men det här går gärna stabilisera sig fort.
Jag tror ärligt talat att min ångest ikväll ligger i något så simpelt som att det kommer en tvättmaskins-service-människa imorgon. Jag är typ rädd att han ska skälla ut mig för att det på nått sätt är mitt fel att maskinen inte fungerar. Eller att han kommer när M är ledsen och jag måste lägga ifrån mig henne tokskrikandes. Eller att han är förkyld och jag måste konfrontera honom och be honom gå. Suck, hoppas jag kan sova bort den här fegheten.
Sovmorgonen imorse
Hoppas ni haft en bra helg. Imorgon tänkte jag att ”resan mot plusset” skulle dyka upp här. Vi får se dock… det är en lång historia som jag inte är helt säker på att jag är redo att ta mig igenom ❤
Jag känner igen mig! Tyvärr är det nog så att känslorna permanent är lite mer nära till hands efter att man fått barn (fast såklart inte alls på samma nivå som i början). Min stora tjej är två år och det hände något när hon föddes, jag fick liksom så mycket närmare till känslorna och började lägga vikt vid saker jag inte alls brytt mig om tidigare.
Och det där tappandet av kontrollen som blir. Att man inte kan styra situationen utan behöver förhålla sig till den här lilla personen som dels har egna behov och dels är beroende av att vi tar ansvar för dess välbefinnande. Det är tufft faktiskt, jag tycker det är det svåraste med att vara förälder. Det spelar liksom ingen roll om jag tycker det är skitjobbigt att t ex ringa till myndigheter, jag måste göra det för barnens skull. Förr hade jag ju valet att strunta i det och då drabbade det bara mig själv.
Blev lite långt, sorry 🙂 Summa summarum så är du inte ensam.
Det kanske är så, att allt helt enkelt spelar lite större roll nu… Skönt att veta att jag inte är ensam iallafall, att det är helt OK att känna så här ??