Vi gömde graviditeten länge. Jag tyckte det var roligt att berätta att jag var gravid allra första gången, det som slutade i missfall i december 2015, men sen har jag bara velat att alla ska veta. Att det inte ska vara nån stor grej liksom… Lite konstigt beteende kanske. Men jag känner mig som om gravid är mitt grundläge på nått sätt, känns mer anmärkningsvärt när jag inte är det hehe. Så folk fick lite upptäcka att det var en ny bebis på väg allt eftersom.
Angelica och Alex fick veta först, som jag skrev i inlägget om hur vi plussade. De visste att vi hoppades på en graviditet, och jag hade lovat Alex som frågade varje gång vi sågs, att jag skulle berätta för honom så fort jag visste. De var så taggade för vår skull, det kändes nästan som att plusset var lika mycket deras.
Sussie fick nog veta här näst. Jag var bara i vecka 11, men vi var hemma hos dem och jag visste att hon skulle bli så glad av nyheten, det var jätteroligt att få berätta det för henne. Hon höll det sen hemligt från sin sambo, min kusin, och han frågade mig flera veckor senare när vi var och badade och det syntes så tydligt att han inte kunde låta bli. Han hade inte haft nån aning sa han.
När jag skulle på inskrivning följde min brorsdotter med men jag ljög och sa att det var ett ”ett år efter förlossning -besök”. Hon fick dock veta näst först av alla i familjen sen och då sa hon att hon redan hade sett och förstått.
För när jag skulle på KUB berättade jag för min syster. Hon undrade varför jag skulle spela kubb och kopplade inte alls. Men sen fattade hon och är nog den som varit minst förvånad.
Min kompis Sona fick veta strax innan KUB, hon var hemma hos oss i nån timme innan jag sa någonting om graviditeten, då helt plötsligt såg hon min supersvullna mage och fattade inte hur hon hade kunnat missa det.
Viktoria konfronterade mig när vi var på väg till Lovisas bröllop. Jag sa att hon och Johan hade ett ”glow” över sig eftersom de bara var nån månad från att gifta sig. ”Som en gravid?” sa hon och stirrade kallt på mig, ”som du?” och så sneglade hon på magen. Haha jag blev så paff så mitt första svar var att fråga om hon var arg på mig. Hon sa att hon vetat i över en månad.
Efter Viktorias möhippa såg jag ut så här. Jag hade lösa kläder hela dagen och skyllde min yrsel och att jag inte drack på lågt blodtryck (vilket jag faktiskt hade just då).
På Lovisas bröllop bytte jag om i brudsviten… Kände att det blev så konstigt att ha det osagt och harklade mig lite där jag stod i bara bh och byxor. Lovisa såg mig i spegeln och blev jättechockad. Den var riktigt rolig.
Lina klappade mig på magen under bröllopet, så jag antog att hon förstått, men det måste ha varit något undermedvetet. När vi tillslut pratade om det blev det lite förvirrat, hon hade inte vetat men tyckte det kändes som att det var självklart.
Lovisas mamma Nina, som var med under förlossningen med Matilda, hejdade mig när vi skulle lämna bröllopet och frågade mig lite försiktigt. Det var jättefint att hon mitt i allt bröllopsstoj hade lagt märke till min lilla mage.
Yanina smsade mig från ingenstans. Hennes pappa hade frågat hur många barn jag hade och hon fick på känn att det var dags att kolla av läget. Skitkonstigt och jätteroligt.
Asså, mamma och pappa är en historia för sig. Hur de inte hade fattat någonting måste ha varit ren och skär viljestyrka från deras sida. Min mage var jättestor och de hade varit barnvakt under flera läkarbesök redan utan att veta var jag skulle. Tillslut skrev jag ”STORASYSTER” på en varsin tröja åt tjejerna när de skulle komma hem för att vakta, men var tvungen att påpeka det ändå. När de fick veta hade vi tillochmed redan gjort rutinultraljudet. De har varit så nära allt med Matilda, och så involverade och oroliga under graviditeten med Emeli, så det var inte kul att belasta dem med en till graviditet. Vi väntade så länge det gick, men nu visste så många att det var risk för att de skulle höra det från fel håll.
Tjejerna fick veta precis innan deras mormor och morfar, men Emeli fattade ingenting och Matilda hade redan förstått -det blev bara att vi helt enkelt började prata mer om det. Fortfarande är Emeli lite nollställd kring det hela tror jag, hon vet var bebis är och bjuder hon på mat tex bjuder hon gärna min mage också. Matilda däremot har stenkoll och fantiserar mycket om hur det kommer bli när bebisen är här, hur hon ska hålla, vad den ska äta, hur den kommer låta osv. Och hon har reflekterat mycket över att när bebisen är ute kan man sitta i mammas knä och att jag kommer kunna följa med på saker igen.
Annars har jag bara låtit bli att dölja magen. Många har förstått, men inte alla har sagt något. Det var först när jag började använda sociala medier igen som det kändes som att vår det slutade vara tissel och trassel och hemligheter kring det hela ❤️
Det finns så många roliga sätt att ggå ut med en graviditet. Har ni gjort nått skoj, eller är ni som mig och smyger gärna fram med det?
Läs om hur vi plussade HÄR
Senaste kommentarer