Sen årsskiftet, så i drygt tre dagar nu, har jag varit på fötterna. Det är helt underbart. Det känns som att varje dag är en vecka lång, vi gör så mycket jämfört med vad jag gjort tidigare (dvs bara ligga i sängen och äta något ibland). Trots förkylning (alltså va? Var kom den ifrån??) har jag så mycket energi.
Vi har inte gjort något extraordinärt, tagit dagen som den kommit så det funnits utrymme för bebis att komma när hon vill också. Bara myst. Spelat spel, pysslat, jag har suttit med när barnen badat, fått se allt nytt de lärt sig. Fått vara med och leka, kramats massor. Natten 1-2a vaknade Matilda och fick komma och krypa ner i min säg och så sov vi tillsammans några timmar. Det är så mycket värt. (Jag sover fortfarande i gästrummet, för Emeli behöver verkligen sin pappa just nu på nätterna och de sover bäst om vi inte är upp mot fyra stycken som delar säng). Simon har kunnat gå ifrån lite, fått slippa torka av bordet efter varje måltid, ta varje fight eller varje tår. Han har kunnat ligga lite på soffan och läsa en bok, spela lite bas och lägga nån tanke på sitt eget välbefinnande helt enkelt. Det är en sån lättnad att kunna ge tillbaka minsta lilla till honom.
Jag mår nämligen toppen. Förutom en riktigt trång jacka och en och annan spark på lungan eller boxningsattack på urinblåsan så glömmer jag nästan att jag är gravid. Jag mår superbra. Kroppen njuter av att få röra lite på sig och jag påminns om att jag faktiskt älskar att vara gravid och mår bra i det. All ångest har släppt. Hennes rörelser är mysiga och efterlängtade, inte oroande då de kan sätta igång sammandragningar, det gör ju liksom ingenting nu. Jag har slutat ta min medicin som ska bibehålla livmoderhalstappen, och nu går vi bara och njuter och längtar.
Jag och tjejerna gjorde pannkakor tillsammans
Jag gjorde iordning skötbordet igår, och plockade fram alla små kläder. Simon har ju packat väskorna sen tidigare och vi har inte förberett nån säng eller vagn då det ändå lär vara min säng och sjal som gäller. Förutom packlistor osv är det här den första förberedelsen jag gör… Det enda fysiska jag gjort, och det gav så mycket pirr och förhoppningar att få göra fint, hålla i de där små blöjorna och bodysarna. Man behöver få känna på sånna saker. Förankra fantasin. Boande är något de flesta drabbas av som gravida och jag tror man mår bra av det. ❤️
Trots eget rum med egen byrå har lillasyster fått ett par lådor i garderoben i gästrummet, det kändes smidigast så för stunden.
Igår kväll tog vi en drös med jätte-mage-bilder också. Jag tycker det ser helt absurt ut nu ? så lite senare idag kommer det upp ett rent och skärt bild-inlägg, för er som vill kika in då ?
Hur mår ni?!
Senaste kommentarer