Mammabuske

Nu får familjen kolla bort. Haha, ett lite obekvämt ämne kanske… men ett stort problem!

Jag vet att det inte bara är jag som står inför den här problematiken: hur gör man med intim-groomingen när man är gravid?

I ärlighetens namn så har jag alltid varit den som föredragit vaxning -bort med allt på salong för ett slätt resultat som håller länge. Många gör den varianten under graviditet också, men jag har helt enkelt inte känt mig bekväm med det… Någonting basalt i mig gillar det lilla extra ”skyddet” man får av att …strunta i att vaxa sig. Med vattengympa, gynundersökningar och kommande förlossning gör det så att man inte är liiiiika blottad och -rent ut sagt- ser man inte mer ”mammig” ut om man har lite fluff?

Oavsett vad man föredrar, alltid eller för stunden, så kan valen vara begränsade… Allt (om ens något) är inte synligt med magen i vägen, och har man dessutom foglossning är det ju omöjligt att böja, vrida och vända sig för att komma åt överallt. Då blir det clown-effekten med ojämna lockar som står åt alla olika håll och kanter. Attraktivt. ”Clownskräck” är ju det nysvenska ordet, men det var inte det här det skulle syfta på va?

En variant är att låta partnern hjälpa till. En mysig stund av ompyssling kanske? För mig känns det dock som att det måste vara en extrem och livsnödvändig situation för att jag skulle tillåta något sånt. Flera främlingar har ju hjälpt mig på salong -och visst det var lite nervöst de första gångerna, men hjälp. Hur skulle jag kunna vara bekväm med att Simon skulle fixa? Nej, good for you som det fungerar för, jag avundas er! …Men nej tack, jag är hellre hårig.

Än så länge går det hela att lösa till OK standard, magen är ganska liten och fogarna har bättre dagar då man får passa på. Men var ska detta sluta? Är det någon som vågar dela med sig av sin lösning? 😉