Nytt år
Så var det januari 2017. Vågar man hoppas på att nästa månad är månaden vi får komma hem? Regeln är att man som prematur stannar på sjukhus till graviditetsvecka 35, sen får man åka hem. Matilda är extremprematur, så det är kanske lite väl hoppfullt.
Denna dag har varit lite en i mängden här på Huddinge. Matilda har fått sluta med lite mediciner, vägts och gått upp i vikt, legat och myst vid mitt bröst, fått ny sond och tagit årets första bad.
Som den regel- och rutin-människa jag är har jag börjat tycka att det är en riktig pina att inte kunna lägga upp dagarna som man vill. Ett steg i rutinriktningen som jag tagit nu är att försöka synka mina pumpningar med när M äter, samt alltid erbjuda henne smakprov i spruta, eller bröstet, i början av varje måltid. Inatt provade jag något nytt och gjorde alla nattens skötningar (blöjbyte, matsmak och matstart), annars är det personalen som gjort det medan vi sovit. Så pumpade jag direkt efter. Det kändes bra, men resulterade även i en ny nivå av sömnbrist som gjort mig väldigt känslomässigt labil idag. Jag försöker lyda det typiska tipset för småbarnsföräldrar och sova när hon sover, men ush vad jag fått ont i huvudet av det… Jag fortsätter prova det här ett tag till dock (om inget annat händer), så får vi se om det är en vanesak. Simon tycker att jag leker lite med elden då vi går på helspänn hela dagarna och nog behöver mer och bättre sömn än jag får.
Jag vill skicka lite extra kärlek till våra familjer idag! På julafton fick vi ett helt litet julbord levererat till sjukhuset, och igår fick vi en riktig nyårsmiddag av min bror m. familj:
Igår hade de även med sig tårtor till personalen som blev riktigt rörda (de förtjänade det verkligen, varje syrra jobbar för två), och idag när mamma och pappa kom och levererade mat till oss hade de med sig en stor låda med hembakta bullar till alla föräldrar. Så underbart. Jag är galet tacksam över att vi har så fina människor runt oss, det ger en massa styrka <3