Om amning… igen

Så drömskt jag ändå såg på det, innan Matilda kom. Bara en massa mys och gos.

Men amning är mycket jobb! Hjälp vad vi tränar! Att suga, svälja och andas samtidigt är inte lätt! Och att hålla i en stretande, frustrerad bebis, positionera, få in bröstvårtan, hjälpa till att stimulera…. Hålla sig lugn och trygg. Inte bli ledsen när det inte går av sig självt. Amning är ett träningspass. Men fortfarande det mysigaste jag varit med om.. hon är så fokuserad och fin, så lycklig och hungrig.

Igår introducerade vi amningsnappen. Ni vet, en sån där liten plastbröstvårta att sätta på sin egen? Jag har varit så anti dem. Trott att de varit för kvinnor med för små, för stora, för ömma eller för såriga bröstvårtor. Sen har jag hört så mycket om att de, precis som nappar och nappflaskor, förvirrar bebisen och dess grepp. Amningsnappen gjorde under dock. Helt plötsligt får alltid så snutt-glada Matilda i sig mätbara mängder! Nappen ger henne ett bättre grepp och ett mycket bättre vakuum, och låter henne slappna av på ett annat sätt. Underbart!

Så give your selfes a break, mammor! Amningsnapp är inte hela världen om man använder! Släpp lite prestige och krav på er själva, och med det mycket frutration!

…Förresten verkar det inte vara någon enorm match att vänja sig av med dem sen om man vill det! 🙂