Samma gammla visa
Hej hopp! Idag blev jag heltidssjukskriven igen, i en veckas tid. Motvilligt, men företagsläkaren tyckte det var bäst.
Efter stan och tillbaka i förorten skulle jag kika förbi hos Lovisa och Isolde. Hur jag nu kan fortsätta tro att det är möjligt att bara kika förbi där. Jag blev kvar i typ fem timmar. Det är så konstigt att vi aldrig pratar klart med varandra. Vi pratar i ultrarapid och halvt i munn på varandra, utan paus, och det blir ändå aldrig mindre att säga. Samtidigt som det går att säga så lite och ändå förstå varandra precis. Det är så häftigt. Jag är lyckligt lottad över att bli så förstådd och hörd.
Imorgon är tanken att bara vara hemma. Simon kommer kanske vara hemma också, han har inte mått så bra ikväll… Så om det faller sig som det brukar sitter han i morgonrock och spelar dator hela dagen medan jag lallar runt och plockar, tittar på tv och fönsternätshoppar. Hemmet är inte i det skick jag vill att det ska vara och innan det är det är det svårt för mig att göra något annat.
Godnatt nu, tidig kväll fast det finns möjlighet till sovmorgon!