Småbarns-tröttheten

Idag har varit en extra trött dag. Jag hade svårt att somna om melan nattskötningarna då M låg och gnydde och inte blev riktigt nöjd… Nu bekymmrade jag mig väl för att hennes puls eller andning skulle bli påverkade  eller att det skulle vara något nytt medicinskt problem, men i grund och botten var det nog alldeles normal mamma-nojjighet! Det är inte lätt att somna när man inte är säker på att allt är bra och inget kommer hända, men hur vet man någonsin det?

Innan i somnade läste vi ett NIDCAP-häfte som satte grillor i huvudet på mig. NIDCAP handlar om hur man bäst tar hand om ett prematurt barn, och ger en massa tips på hantering och avläsning. Jag var trött och orolig och tolkade alla Ms signaler på värsta möjliga sätt. För avslappnad? För spänd? Gäspa pga trötthet… eller var det i panik?! Suck.

Jag försöker tänka positiva tankar efter en bra dag nu (med en massa leenden, bad, mat och gos), och hoppas på lite bättre och lite mer sömn. Kramar <3