Tiggarna utanför Ica

Utanför vårt lilla kvartersica sitter det nästan alltid en tiggare. Jag hälsar ibland när det är en viss man som annars inte ger sig, men pengar ger jag inga. Det gör folk som de vill, men jag vill inte. För ett par veckor sedan ropade denna man sitt vanliga ”hello madam, hello hello hello!” Och jag sa hej tillbaka. Följt av att han gjorde en massa pussljud och slängde kyssar och rabblade en massa som jag inte förstod. Då kändes en lite obekväm situation rejält obehaglig, och jag hatar nu att gå förbi vårt Ica. Idag stod jag och väntade där ändå, på maken, och en annan manlig tiggare satt längst med husväggen. Jag ställde mig en bit bort. Sen kommer en kvinna ut och säger ungefär ”du får inte sitta där! Jag har sagt det massor med gånger! Du får sitta där!” Och så pekar hon där jag står. Mannen gjorde en massa otrevliga gester och kvinnan tog argt i lite mer och sa att hon skulle ringa polisen om han inte flyttade på sig. Så han reste sig upp, kvinnan gick, och han tog sin låda och gick mot mig. Jag pratade i telefon och tyckte att jag hade all rätt att sköta mitt men nej, deg tyckte inte han. ”Ursäkta” sa han visserligen, men han nästan puttade undan mig samtidigt. Nu skulle visst han sitta där, precis där jag stod. Tyckte det var så himla otrevligt.

Jag lider med dem, det gör jag. Jag förstår att han säkert att inte har språket utan gestikulerar för att kommunicera. Och allt annat där till. Men jag tycker inte om att behöva kliva över dem när jag ska handla, ha dåligt samvete över att jag handlat, eller att jag inte får stå var jag vill. Eller att bli halvt trackad på respons när jag kanske bara vill vara ifred efter en jobbdag. Jag förstår att deras situation är sämre än min, men jag förstår inte varför de ska försämra min situation… Är jag hemsk?