Ordning: två små hemmabarn

Uppdatering -v.30 med lillasyster!!!

Ja hörni, det här fungerar ju inge bra. WordPress (texthanterings-värden/appen som ligger bakom de funktionerna hos Loppi/vimedbarn) har helt tappat kontakten med min sida, de hävdar att den inte finns längre. Men de bekräftar samtidigt att de ser min sida IBLAND och jag kan logga in via loppi… Sååå skumt. Det tar dessutom DAGAR mellan svar från Loppi och timtal på amerikanska kontorstider för att få svar från WordPress.

Det suger lusten ur mig.

Här kommer då iallafall ett inlägg som är skrivet via webbläsaren och jag hoppas det fungerar! Har kunnat logga in och kolla statistik som vanligt iallafall (?!) och har sett att det ramlat in fler och fler här varje dag, trots noll vettiga inlägg! Det gör mig jätteglad att se att intresset fortfarande finns och att ni hittar hit ❤️

°~°~°~°~°~°~°~°~°~°~°

Ska vi ta graviditeten i det här inlägget? Vet att många håller tummarna för oss och lillasyster.

I onsdags gick vi in i vecka 30+0 (”vecka 31”) vilket varit en efterlängtad milstolpe. Framför allt för att det är ett så specifikt minne vi har från neonataltiden med Matilda. När hon fortfarande bara var i vecka 27 och de tog in bebisar i samma rum (då bodde vi på SÖS och det kunde vara upp mot 6st bebisar i samma rum) som var födda i vecka 30 och de var sååå stora så det såg helt galet ut där de låg i värmesängarna och framför allt så skrek de så starkt att Matilda glömde andas och fick allvarliga arytmier. Alltså ett hemskt minne hehe men inte hemskt alls när man ser det ur perspektivet att det är vi som har den kraftfulla bebisen med all den lungkapaciteten nu!

Inte bara för det som är lagrat i minnesbanken är det här en viktig vecka. Från och med nu väger lillasyster DUBBELT så mycket som M gjorde vid födsel. Förstår ni hur mycket det för för livskapacitet och möjlighet till hjälp?

Dessutom. Det var den här veckan jag lades in första gången med Emeli i magen. Jag var på en vanlig tappmätning (LÄS OM DEN HÄR) och läkaren upptäckte att tappen var rejält påverkad. Så vi var beredda på samma scenario nu, såklart. Men nej, allt såg bra ut. Fyra mätningar i rad nu, dvs i åtta veckor, har jag haft samma mått på tappen, 25-27mm. 25mm är minimigränsen för en normal tapp och därmed ”är det inga konstigheter” och vi fortsätter som vi gör. Det chockerande i det hela är mest stabiliteten. Att det inte minskat successivt? Förra veckan föreslog läkaren tillochmed att vi inte skulle mäta fler gånger (men jag tror inte hon hade stenkoll på min historik).

Nu ser det dock ut så att vi bokat in nästa mätning till om 2,5 veckor (istället för 2) och ligger jag fortfarande bra till då är det sista inplanerade tappmätningen. Sista. Sista?! För då är jag prick en vecka ifrån när de inte gör några insattser alls längre om förlossningen sätter igång. Inget kortison för att hjälpa lungorna utvecklas. Och vi kan ju inte omotiverat vara där och peta varje dag fram tills dess, det gör mer skada än nytta.

Jag är så lycklig för det här. We’ve made it. Big time. Vi har just nu BÄTTRE förutsättningar än vi hade under graviditeten med Emeli och hon föddes EN dag prematur det är ju ingenting. Jag vill inte ropa hej, men Simon sitter och taggar till om att vi kommer gå över årsskiftet. Jag ser iallafall fram emot förlossningen riktigt mycket nu. Det är lyx att få se fram emot det istället för att tänka på hur hemskt det skulle vara för bebis, för nu skulle hon klara det bra. Jag hoppas att hon ligger med huvudet nedåt när det väl är dags, för det gör hon inte just nu! Snopet att missa en ”vanlig” förlossning pga någon sådan komplikation nu… Och surt att efter månader av stillasittande behöva fortsätta ta det lugnt pga ett kejsarsnitt. Det är ju ett av de finaste minnen jag har, när vi kom hem från BB med Emeli och jag kunde lyfta upp Matilda i min famn och snurra runt med henne för första gången på veckor. Blir så glad av att tänka på det, och längtar SÅ mycket efter det ögonblicket efter den här graviditeten. Inte behöva skrika ”akta magen!!!” när de glatt kommer rusande mot mig, utan att få visa tillbaka hur mycket jag älskar dem med. Mina fina, fina tjejer. Alla tre. ❤️❤️❤️

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats